Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Phaidon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 54 —
henne då därifrån, medan hon högljutt grät och slog sig
för sitt bröst.
Men Sokrates satte sig upp på sängen, böjde på benet,
sa att han kom åt det med handen och kliade på det,
varvid han yttrade: Det är bra märkvärdigt med det som
människorna kalla njutning. Det står i ett underbart samband
med det som synes vara dess motsats, nämligen smärtan.
De bägge vilja ju icke på en gång komma vid oss människor,
men om man jagar efter det ena och lyckas nå det, så är
man nastan tvungen att taga även det andra med, så att
e aro liksom två sammanhängande fenomen, hopvuxna i
en och samma spets. Och jag tror nästan, sade han,
att om Aisopos hade tänkt på detta, så skulle han ha satt
ihop en fabel,1 av innehåll, att skaparen, när han ville
försona dessa stridiga element, men icke kunde det,
sammanfogade deras spetsar: fördenskull får den som når det
ena, efteråt även det andra. Så tycker nu jag själv: sedan
först en smärta varit kännbar på benet på grund av
kedjans tryck, så följer nu tydligen njutningskänslan efteråt.
«
Nu inföll Kebes: Sannerligen, vid Zevs, sade han,
det var bra, Sokrates, att du påminde mig om en sak.
Du har ju diktat poem, du har satt Aisopos’ fabler i vers
och författat hymnen till Apollon, härom ha åtskilliga tillsport mig, men särskilt Evenos nu nyligen. Han undrade
vad du tänkte på, som skrev sådant, sedan du kom hit, du
som aldrig förut författat poesi. Om du nu sätter något
varde på att jag har något att svara Evenos, när han frågar
mig harnäst — och du kan vara övertygad att han kommer
att fraga — så tala om för mig, vad jag bör säga.
Da skall du säga honom, käre Kebes, sade han
som sanningen är, att det icke är av lust att tävla i versonst med honom och hans dikter, som jag författat detta.
For
Aisopos, hellenernas klassiske sagoförtäljare (mest allegoriska
sagor om djur) uppgives ha levat på Solons tid - alltså i 6:te seklet f. Kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
