Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Phaidon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 55 —
Det visste jag ju, att det icke skulle bli lätt.1 Nej, det är
för att pröva vad meningen kunde vara med vissa drömmar
och för att freda mitt samvete, eftersom de flera gånger
återkommit med sin maning att utföra denna musernas tjänst.
Det var nämligen på följande sätt. Gång på gång återkom
samma dröm till mig under mitt förflutna liv, i olika syner
visserligen, men alltjämt med samma ord: ’Sokrates’, så sade
dess röst, ’du skall arbeta i musernas tjänst!’ Och jag antog
förut att den uppmuntrade och pådrev mig att fortsätta med
det som jag förehade; såsom de som mana på löpare, medan
de löpa, så trodde jag att drömmens röst manade mig att
fortsätta med just vad jag förehade, att arbeta i musernas
tjänst’, då väl filosofien är den högsta formen av musernas
tjänst och jag just höll på med den. Men nu, sedan domen
fallit och gudens högtid medförde uppskov med min dod,
ansåg jag mig böra, om nu, vad drömmen så många gånger
manat mig till, verkligen skulle vara att göra vad folk
vanligen menar med musernas tjänst, icke vara den ohörsam utan
göra det. Jag ansåg det nämligen tryggast att icke skiljas
hädan, förrän jag fredat mitt samvete genom att idka poesi
och lyda drömmens röst. Sålunda diktade jag forst en
hymn till den gud, vars offerfest firades. Sedan jag prisat
guden, tänkte jag på, att det tillhörde en diktare, om han
verkligen ville göra skäl för sitt namn, att dikta, d. v. s.
göra sagor, skapa fantasibilder och icke verklighetstankar.
Då jag nu icke själv var någon sagouppfinnare, satte jag på
vers de sagor, jag bäst hade till hands, och det var Aisopos
sagor, vilka jag kunde. De som först kommo för mig av
dessa, dem tog jag. Detta kan du säga Evenos, min kare
Kebes, och hälsa honom från mig och bed honom, att, om
han är vis, så snart som möjligt efterfölja mig. Jag skall
skiljas hädan i dag, som det tyckes: så befalla ju athenarne.
1 Evenos var poet, som sådan mindre framstående, vilket med Sokrates’ vanliga ironi lätt anlydes i hans svar. Han var från ön Paros.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
