Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Phaidon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 57 —
— Nå, var icke ledsen för det, sade han; du lär
väl nog få höra. Du tycker kanske dock att det är
märkvärdigt, om detta ensamt av allt medger ett så enkelt
och kategoriskt svar, och att det icke händer människan i
detta fall som i andra att det ibland kan böra svaras ja och
ibland nej. Och du tycker nog att det är underligt att
för sådana människor, för vilka det vore bäst att dö — det
finns ju sådana, för vilka det är bättre att de få dö, än
att de få leva — det skall vara synd, om de göra sig själva
en välgärning, och att de nödvändigt måste vänta ut en
annan välgörare.
Här drog ett stillsamt leende över Kebes’ anlete, och
det undslapp honom ett “Itto Zevs“ på hans egen boiotiska
dialekt. (Ungefär: “Ja, det skall Zevs veta!“)
— Ja, nog kan det tyckas vara orimligt, om man tager
det på det viset, fortsatte Sokrates, men det har nog i
alla fall något förnuftigt skäl. Det tal, som föres i mysterieförkunnelserna, nämligen att vi människor befinna oss under
ett slags bevakning och att man då icke får fritaga sig själv
eller rymma, det synes mig väl vara något djupt och icke
lätt att genomskåda, men så mycket kan dock, synes mig,
min käre Kebes, lugnt sägas, att det finnes gudar, som vårda
sig om oss, och att vi människor höra dessa gudar till.
Eller tror du icke så?
— Jo, nog tror jag för min del det, säger Kebes.
—- Nå, sade han, om någon av ditt eget husfolk skulle
taga livet av sig, utan att du givit till känna din vilja att
den ifrågavarande personen skulle dö,1 skulle du då icke harmas
på honom och, om du hade någon möjlighet att draga honom
till ansvar, göra det?
1 För att förstå detta resonemang, måste man komma ihåg att
slaveriet stod i full blomstring i antiken under denna tid. En slav
kunde köpas, säljas, dödas och över huvud behandlas nästan som ett
boskapsdjur. Sokrates erkände med sin höga vishetslavarnas
människovärde, men han ställde sig här på Kebes och allmänhetens ståndpunkt
vid dessa tankeexperiment.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
