Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Phaidon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 58 — Jo, säkerligen, sade han.
Nå, då är det väl alltså icke så orimligt även i det
fall vi talade om, att man icke bör bära hand på sig själv,
förrän en gud sänder någon tvingande order, såsom den
som nu föreligger för mig.
Nåväl, sade Kebes, detta förefaller ju ganska klart.
Men vad du nyss yttrade, att vishetens vänner skulle ha
lätt för att besluta sig att dö, det förefaller mig, käre
Sokrates, vara ett påstående, som saknar fäste, för såvitt
som vad vi också nyss sade är rätt resonerat, att det finns ett
gudomligt väsen, som vårdar sig om oss, och att vi äro
dess egendom. Att finna det i sin ordning att de
människor, som äro de klokaste, avvika ur denna tjänst, i vilken
de ha som arbetsgivare de yppersta av alla, nämligen
gudarna, däri ligger ju ingen reson. Tror verkligen den som
så handlar, att han kommer att reda sig bättre, när han
blivit fri från en sådan tjänst. Det måste väl vara en dum
människa, som icke tänker längre än att han skall rymma
från husbonden, men icke tänker på att man ej bör rymma
från en god husbonde, utan tvärtom vara angelägen att
stanna hos en sådan. Den som då rymmer måtte väl
handla oförnuftigt, och den som har sitt förnuft i behåll
måtte väl önska att ständigt få vara hos den som är bättre
än han själv. Därför tycker jag nu, Sokrates, att det borde
förhålla sig alldeles tvärtom mot vad här nyss yttrades: jag
tycker att det passar bättre för de kloka att vara obenägna
att dö, men för de dåraktiga att glädjas däråt.
Sokrates hörde på och tycktes vara road av Kebes’
iver. Med en blick på oss sade han:
— Alltid går Kebes och spårar efter motgrunder, och
han vill icke gärna utan vidare låta övertyga sig av vad
man säger.
Nu inföll Simmias:
— Men denna gång, Sokrates, tycker även jag att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
