Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Phaidon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 66 —
leva i detta livet, så komma vi, vill det synas, det sanna
vetandet närmast, om vi så mycket som möjligt undvika
umgänget och förbindelsen med det kroppsliga, i vad det
ej är fullkomligt nödtvång och om vi icke låta oss uppfyllas
av dess natur utan rena oss från den, intill dess Gud löser
oss ur dess bojor. Och sålunda renade skola vi, frigjorda
från kroppens förnuftslösa väsende, säkerligen få vistas bland
andra så beskaffade varelser och med vårt rätta väsen lära
känna allt det rena och klara. Ty att komma vid det rena
är förvisso icke tillåtligt för den som icke är ren. — Så
ungefär, tror jag, käre Simmias, att alla de som på rätt sätt
älska vetandet måste resonera med varandra och mena.
Eller anser du icke det?
— Därom är jag fast övertygad, Sokrates.
-— Nå, då kan ju jag, sade Sokrates, om detta är sant,
min gode vän, hysa det bästa hopp att efter ankomsten dit
jag nu är på väg, där, om någonsin, få komma i besittning
av det, för vars skull vi gjort oss så mycken möda i det
förflutna livet; och därför kan denna resa, som nu är mig
anbefalld, anträdas med gott hopp även av varje annan, som
anser sitt tänkande väsen vara redo och så att säga renat.
—• Det är ju alldeles rätt, sade Simmias.
— Men reningen, vad kan det vara, om icke det, som
vi nu en lång stund ha utvecklat i vårt resonemang,
nämligen att skilja, i möjligaste mån, själen från kroppen och
vänja henne att samla sig och koncentrera sig för sig själv
med bortseende från allt kroppsligt och att, såvitt möjligt,
redan i det närvarande livet, liksom i det kommande, föra en
självständig tillvaro, lösgjord från det kroppsliga, liksom från
bojor?
— Jo visst.
— Nå är det icke detta som kallas för död, ett själens
lösgörande, dess skilsmässa från kroppen?
— Jo, alldeles, sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
