Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Phaidon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 67 —
— Men att lösgöra henne, det eftersträva ju, som vi
sade, ständigt framför allt och mer än några andra
människor just de som rätteligen älska visheten, och just denna
övning är ju vishetsvännernas eller filosofernas uppgift, själens
lösgörande och isolering från kroppen. Är det icke så?
— Jo, det synes klart.
— Nå, vore det då icke, som jag sade i början, löjligt
om en man, som under sin levnad inrättat sig på ett liv
som står nära det tillstånd, vari man kommer, när man dött,
sedan skulle förarga sig över att döden nalkas honom?
— Jo, det måste ju medges.
— I själva verket, Simmias, fortfor han, beflita sig
alltså de rätta vishetsvännerna om att dö bort från denna
värld, och tillståndet att vara död innebär för dem mindre
än för någon annan människa något skräckinjagande. Fullfölj
nu vår undersökning ur en ny utgångspunkt.
De ha ju i allo brutit med kroppen, och de önska att
få själen för sig själv. Om de då skulle frukta och
förargas, när deras åstundan går i uppfyllelse, vore icke det
en bra stor oresonlighet? Skulle de icke i stället med glädje
gå dit, där hoppet vinkar att uppnå det som de hela livet
igenom längtat efter — och vad de efterlängtat är ju vishet
— samt att bli kvitt samvaron med vad de icke tycka om?
Ha icke många, som sett sina mänskliga föremål för kärlek,
makar och barn, gå bort, velat ga till De dödas rike, drivna
av den förhoppningen att där få se och umgås med dem de
längtade efter? Skall då en, som i sanning åstundar
visheten, och som på allvar fattat denna samma övertygelse
att han just i De dödas rike, och icke i nämnvärd grad på
något annat ställe, skall finna den, skall han med missnöjt
knot möta döden? Skall han icke i stället med glädje gå
dit? Det får man väl antaga, min käre vän, om han
verkligen är en filosof, en vishetens älskare. Är han nämligen
det, så är det hans fasta övertygelse, att han icke pa nagot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
