Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Phaidon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 68 —
annat ställe kan finna visheten i dess fulländade klarhet än
just där.
Men förhåller det sig på det sålunda utredda sättet,
vore det ej då en bra stor orimlighet om en sådan person
fruktade döden?
— Jo, verkligen, bra stor, vid Zevs, sade han.
— Är det alltså icke ett tillräckligt tydligt bevis, detta,
när du ser en man som knotar av missnöje inför den
förestående döden, att han följaktligen icke var någon vishetens
vän, utan snarare en kroppslighetens vän? Och han torde
väl också vara en penningens och den fåfängliga ärans
älskare, antingen det ena eller bäggedera.
— Det är nog ganska säkert så, som du säger, sade han.
— Nå, tycker du då icke, Simmias, att vad man kallar
mannamod är en egenskap, som företrädesvis utmärker så
beskaffade människor?
— Jo, det är alldeles klart.
— Och tycker du icke likaså, att självbehärskningen,
även av den stora hopen så benämnd, detta själslugn, som
icke låter sig rubbas av begärens stormar, utan aktar dem
ringa och iakttager måttfull ordning, är en egenskap, som
just utmärker dessa, och dem allena, dessa som mest
ringakta kroppsligheten och ha sin egentliga varelse i kärleken
till vishet?
— Jo, det måste man ju tycka.
— Ja, sade Sokrates, ty om du söker utgrunda de
andras mannamod och självbehärskning, så kommer du att
finna dem meningslösa?
— Varför det, då, Sokrates?
— Du vet ju, svarade han, att alla de andra anse
döden höra till de största olyckorna.
— Ja, förvisso, sade han.
— Det måste alltså vara av fruktan för något ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
