- Project Runeberg -  Två dialoger : Sokrates' sista samtal och hans död /
70

(1918) [MARC] Author: Platon Translator: Johan Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Phaidon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 70 —-

utbytes mot vartannat, så fruktar jag att en sådan dygd blir
blott en skuggteckning och en trälaktig dygd, som icke
innebär någon sundhet och sanning. Men det verkligt goda är
en rening från allt sådant overkligt; sådan är
självbehärskningen och rättrådigheten och mannamodet, och jag undrar
om icke själva visheten i sin helhet är ett slags rening.
Ja, de stora män som stiftat våra religiösa mysterier1,
torde icke ha farit vilse, när de av ålder i sitt symboliska språk
förkunnat att den som oberedd och oinvigd anländer till De
dödas rike får ligga i dy, men den renade och genom
invigning beredde får, när han kommer dit, bo med gudarna.
Ty “det finns“, som mysterieprästerna säga, “många narthexbärare (thyrsosbärare), men få Bakkher“ (gudainspirerade).2
Med dessa senare menas, enligt min uppfattning, icke några
andra än de, som i anda och sanning älskat visheten. Att
bliva en av dessa, det har jag under mitt liv icke velat
försumma utan tvärtom på allt sätt eftertraktat. Om jag häri
förfarit rätt och uppnått något gott mål därmed, därom skola vi,
om Gud vill, ej långt härefter få visshet, när vi komma
dithän, tänker jag.
Detta är nu mitt försvarstal mot eder anklagelse för
att jag icke är vred eller bedrövad över att jag torde få
lämna eder och de herrar jag haft att tjäna i detta livet. Jag
är nämligen övertygad om att jag även där, dit jag kommer,
1 I hellenernas religion ingingo åtskilliga hemliga gudstjänstritualer,
av vilka de som i den lilla staden Elevsis helt nära Athen årligen firades,
äro de mest kända (De elevsinska mysterierna). De firades till gudinnorna
Demeters och hennes dotter Persephones ära (jord-, åkerbruks- och
dödsgudinnor). Efter en mängd ceremonier, processioner, tvagningar och
andra heliga bruk skedde här på hösten en högtidlig invigning, som
ansågs giva upplysning och vägledning för tron på ett kommande liv.
2 Vid Bakkhosmysterierna buro processionens deltagare en stängel
av narthex (lat. ferula), en storbladig växt med gula blommor, växande
på starka kraftiga stänglar. De som buro narthex-stänglar voro många,
men de som uppnådde den högsta mysterieinvigningen och blevo gudainspirerade, lika med guden (Bakkhos) själv, voro få. Jfr det bibliska:
»Många äro kallade men få äro utvalda».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 31 13:18:20 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvadial/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free