- Project Runeberg -  Två dialoger : Sokrates' sista samtal och hans död /
71

(1918) [MARC] Author: Platon Translator: Johan Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Phaidon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 71 —
lika väl som här, skall få goda herrar och goda kamrater.
Om jag nu inför eder har verkat något mera övertygande
än på ledamöterna i athenarnas folkdomstol, så vore det bra.
När Sokrates yttrat detta, inföll Kebes omedelbart och
sade:

— Sokrates, jag tycker visserligen att detta i övrigt är
skönt och väl talat, men det som yttrats om själen
framkallar hos människorna mycken misstro. Man undrar, om
den icke efter skilsmässan från kroppen är alldeles
försvunnen och, omedelbart efter det den på människans dödsdag
frigjorts från kroppen, går ut och förskingras som en
vindfläkt eller en rök och flyger bort och är obefintlig. Om
den vore någonstädes befintlig, samlad och koncentrerad
för sig själv och avskild från detta onda, som du nu har
genomgått, då hade vi en stor och skön förhoppning,
Sokrates,0 att vad du säger är sant. Men det behöves nog
icke ringa överbevisning och tro för att bli övertygad om
detta, att själen verkligen är till efter människans död och

att den har någon livskraft och tankeförmåga.
___ Det är sant, vad du säger, Kebes, sade Sokrates.
Vad skola vi alltså göra? Vill du, att vi skola närmare
talas vid, om det är antagligt, att saken förhåller sig sa eller ej
— Ja, jag för min del åtminstone, sade Kebes, skulle
med glädje lyssna till vad du har för mening om dessa
förhållanden.

.

Sokrates ingår nu på en längre, ganska abstrakt utredningavsina
skäl för själens odödlighet. Han utgår från »den gamla och välbekanta
myt., som meddelar att själarna efter döden vistas i Hades och sedan

Ordalagen

åter komma till nytt jordeliv, .uppstående från de döda».
synas antyda att han icke fäste synnerlig vikt vid denna mytiska tradition i dess bokstavliga mening, men han tager den till utgångspun
för en med flera exempel ådagalagd bevisning för att allt upplomaner
av sin motsats, döden alltså av livet, men da aven livet avsadiadena
Om allt levande skulle dö, och liv ej åter uppkomma avdöderikei
skulle inom kort allt liv utslockna på jorden. Livet är evigt,
k
der sig blott nya former. Vår själ har existerat fore detta jordel .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 31 13:18:20 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvadial/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free