Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Phaidon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—72 —
Vårt kunskapsinhämtande här nere är till stor del en återerinring.
För att kunna upplösas och tillintetgöras måste ett ting vara
sammansatt. Men själen är icke sammansatt, den kan icke, som kroppen, upplosas. Det utvecklas vidare, hurusom själen är ett okroppsligt väsen
och följaktligen ej kan »blåsa bort som en rök»; ett sådant yttrande
angave ju att själen bestode av något slags materia. »Du kanske tror,
att när själen lamnar kroppen, hon verkligen kan blåsas bort av vinden;
i sa fall vore det åtminstone av vikt att dö i lugnt väder och framför
allt icke 1 häftig storm», säger han med sin stillsamma humor. »Men
detta vore ju en barnslig tro», tillägger han med rätta.
Han utvecklar därefter, huru redan kroppens förgängelse är ganska
olikartad med hänsyn till dess olika beståndsdelar. Han erinrar om de
egyptiska balsamerade kropparnas otroligt långa varaktighet och
betonar särskilt att senor och framför allt ben äro varaktigare än andra
kroppens bestandsdelar. Men själen är över huvud icke gripbar med
materiella medel. »Själen, det osynliga, som går hän till ett likartat,
ädelt och rent rum, till den sanne Hades (= ’den osynliges’) boning’
till det goda och visa gudomsväsendet, dit, om detta gudomsväsen så
vill, även min själ mycket snart skall gå, hur skulle en så beskaffad
existens kunna bortblåsas och förgöras, som dock den stora hopen
tror ?»
Om döden vore en skilsmässa från allt — både kropp och själ —
sa skulle även de onda människorna ha en fördel av att dö: de bleve
ju då befriade från icke blott kroppen utan även sin själ med dess
ondska och fördärv. Men så är det ej. Själen är odödlig, och de ha
intet annat val än att i ett fortsatt liv efter döden få själen renad och
till slut bli goda. Själen medför intet annat till Hades än sina här
förvärvade egenskaper, och på deras beskaffenhet beror hennes mottagande
dar. Den ur jordelivet utgångna själen mottages genast efter döden
av en särskild ande, vilken även ledsagat henne under livstiden.
Han ledsagar henne först till en plats, där hon undergår dom och
rannsakning, varpå hon kommer till den plats i Hades, vilken hon tilldomts, och där hon får stanna under den tid som bestämts. Sedan
kommer hon efter långliga tider ånyo till jordelivet igen. Den själ,
som för mycket fäst sig vid denna jordens och kroppslighetens värld,
ar motsträvig, och den ledsagande anden har svårt att föra henne till
Hades. Våld och lidande måste till.
Man kommer därpa att tala om världsbyggnadens beskaffenhet,
och Sokrates uttalar den åsikten att jorden är rund och hänger fritt i
rymden. »En kropp i jämvikt och som befinner sig i ett likformigt
rum vacklar icke at något håll utan är orörlig». Han trodde vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
