Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Phaidon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 73 —
att den klotformiga jorden befann sig i centrum av världsalltet, att den
var ganska stor, och att hela den antika kulturmänskligheten, >de som
bo från Phasis (vid Svarta havets östra strand) till Herakles stoder
(— Gibraltar sund)» bebodde blott en bråkdel av jorden, »liksom myror
och grodor kring en damm», och att det fanns många andra sådana
folkgrupper på andra ställen av jorden. Vi bo för övrigt, ansåg Sokrates, liksom på en havsbotten i det ofantliga lufthavet. Vid dess övre
yta vidtager en långt skönare värld. Det finns även — enligt myter
som Sokrates torde ansett i någon mån symboliska — underjordiska
floder och kanaler, och under jorden finns en stor sjö, vari floden Akheron
utlöper. Där samlas de flesta själar omedelbart efter döden och undergå
rannsakning och dom över sitt jordeliv. De som levat något så när,
varken särdeles heligt eller särdeles brottsligt, få bestiga farkoster och
föras på Akheronfloden till en ort, där de under längre eller kortare
tid få undergå rening från sin syndighet. De som begått alldeles
oförlåtliga synder — många och stora tempelröverier, många orättvisa och
grymma mord och andra dylika svåra brott i större myckenhet —
nedstörtas till Tartaros, en djup avgrund, för alltid. Denna mytiska
framställning är av stort religionshistoriskt intresse och må därför inflyta
in extenso:
— Jag är övertygad, sade han, för det första, att, om
jorden befinner sig mitt i himmelsgloben och är rund, den
icke behöver vare sig luft eller något annat materiellt fäste
för att icke falla, utan att himmelsglobens egen inom sig
harmoniska byggnad och jordens egen likformigt verkande
tyngdkraft äro tillräckliga för att hålla henne svävande. Ty
en kropp, som påverkas av likformigt verkande tyngdkraft
och som befinner sig mitt i ett likformigt rum, har ingen
benägenhet att vackla mer eller mindre åt nagot håll utan
den håller sig alltjämt i harmonisk jämvikt och förblir orörlig.
— Ja, så måste det ju rätteligen förhålla sig, sade
Simmias.
— Vidare tror jag, sade Sokrates, att jordmassan är något
kolossalt stort och att vi som bygga och bo på området
från Phasis till Herakles’ stoder befinna oss i en helt liten
grop av den. Vi bo här kring vårt hav alldeles som myror
eller grodor kring ett träsk, och det finns många andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
