— 73 — att den klotformiga jorden befann sig i centrum av världsalltet, att den var ganska stor, och att hela den antika kulturmänskligheten, >de som bo från Phasis (vid Svarta havets östra strand) till Herakles stoder (— Gibraltar sund)» bebodde blott en bråkdel av jorden, »liksom myror och grodor kring en damm», och att det fanns många andra sådana folkgrupper på andra ställen av jorden. Vi bo för övrigt, ansåg Sokrates, liksom på en havsbotten i det ofantliga lufthavet. Vid dess övre yta vidtager en långt skönare värld. Det finns även — enligt myter som Sokrates torde ansett i någon mån symboliska — underjordiska floder och kanaler, och under jorden finns en stor sjö, vari floden Akheron utlöper. Där samlas de flesta själar omedelbart efter döden och undergå rannsakning och dom över sitt jordeliv. De som levat något så när, varken särdeles heligt eller särdeles brottsligt, få bestiga farkoster och föras på Akheronfloden till en ort, där de under längre eller kortare tid få undergå rening från sin syndighet. De som begått alldeles oförlåtliga synder — många och stora tempelröverier, många orättvisa och grymma mord och andra dylika svåra brott i större myckenhet — nedstörtas till Tartaros, en djup avgrund, för alltid. Denna mytiska framställning är av stort religionshistoriskt intresse och må därför inflyta in extenso: — Jag är övertygad, sade han, för det första, att, om jorden befinner sig mitt i himmelsgloben och är rund, den icke behöver vare sig luft eller något annat materiellt fäste för att icke falla, utan att himmelsglobens egen inom sig harmoniska byggnad och jordens egen likformigt verkande tyngdkraft äro tillräckliga för att hålla henne svävande. Ty en kropp, som påverkas av likformigt verkande tyngdkraft och som befinner sig mitt i ett likformigt rum, har ingen benägenhet att vackla mer eller mindre åt nagot håll utan den håller sig alltjämt i harmonisk jämvikt och förblir orörlig. — Ja, så måste det ju rätteligen förhålla sig, sade Simmias. — Vidare tror jag, sade Sokrates, att jordmassan är något kolossalt stort och att vi som bygga och bo på området från Phasis till Herakles’ stoder befinna oss i en helt liten grop av den. Vi bo här kring vårt hav alldeles som myror eller grodor kring ett träsk, och det finns många andra