Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Phaidon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 74—
på andra ställen, som bo på många liknande områden. Ty
allestädes, jorden runt, finnas många till utseende och storlek
olikartade håligheter, i vilka vattnet och töcknet och luften
trängt in. Men jorden själv svävar fri och ren i den rena
och obemängda rymden, i vilken himlakropparna befinna sig;
denna rymd plägar man i allmänhet, när tal är om sådana
ting, kalla etern. Det jag nyss nämnde, som ständigt tränger
in i jordhåligheterna, är vad som utfälles som bottensats ur
etern. Men oss, som bo i dessa gropar, undgår, menar jag,
detta förhållande och vi anse oss därför bo uppe på jordens
översta plan. Det är alldeles som om någon, som bodde
mitt i havets djup, inbillade sig att han bodde på dess yta
och, då han genom vattnet såge solen och de andra
himlakropparna, toge vattnet för himlarymden. På grund av sin
oförmåga att obehindrat förflytta sig hade han aldrig
kommit upp till havsytan och, uppdykande ur vattnet till den
värld som är därovan, fått se huru mycket renare och skönare
den är i jämförelse med den värld där han och hans
kamrater dväljas; och icke heller hade han hört därom av någon
annan, som sett det. Just sådant är vårt öde: fastän vi i
verkligheten bo i en liten grop i jordmassan, inbilla vi oss
bo ovanpå den, och vi kalla luften för himmel, liksom om
detta vore den himmel, där stjärnorna gå. Och här gäller
nu åter det, att vi av oförmåga att obehindrat förflytta oss
icke äro i stånd att genomtränga lufthavet och komma upp
till dess övre gräns. Och om någon kunde färdas upp till
dess yta eller bleve bevingad och kunde flyga upp och vid
uppdykandet ur detta stora hav kunde blicka ut över vad
man iakttager där ovanifrån, så skulle han, alldeles som
fiskarna här hos oss, när de dyka upp ur havet, få se vår
värld, alltså få se denna övre värld, och om hans natur vore
i stånd att uthärda en sådan syn, skulle han finna, att den
himmel han där såge vore den verkliga himmelen, och att
där finge han se det verkliga ljuset och jorden i dess sanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
