— 78 — sammanströmma samtliga floderna, och ur det strömma de sedan åter ut; deras beskaffenhet blir i varje fall beroende av beskaffenheten hos den del av jordmassan som de genomflutit. Förklaringen till att alla flöden både flyta ut därifrån och flyta in däri ligger i det förhållandet, att denna flodmassa icke har någon botten eller underlag. Den måste alltså sväva och bölja upp och ned, och luftmassan och vinden, som omger den, gör detsamma. Ty de följa med, både när rörelsen går åt jordens andra sida och när den går åt denna sidan, och liksom andedräkten ständigt går ut och in, så framkallar vinden där genom sin anslutning till vattenmassan fruktansvärda, oerhört våldsamma stormar både vid in- och utströmmandet När alltså vattenmassan når den av oss s. k. nedre trakten, strömmar den in genom därvarande kanalsystem såsom vid ett pumpverk; när den åter lämnar de trakterna och i sin rörelse nått hit upp igen, fyller den ånyo härvarande motsvarande system och strömmar så fram genom de underjordiska kanalerna och bildar vid framkomsten till sina särskilda bestämmelseorter på de för ändamålet beredda vägarna allt vad vi här kalla hav och insjöar och floder och källor. Därefter ånyo sjunkande ned genom jorden, genomfarande än större och flera, än färre och mindre orter, utfaller den åter i Tartaros, i vissa fall mycket lägre ned än där den så att säga pumpades ut, i andra åter föga lägre; dock är utflödesnivån alltid lägre än inflödesnivån. Somliga flodmassor falla ut på en sida motsatt den där de strömma in, andra på samma sida; det finns även sådana som flyta helt och hållet i cirkel, d. v. s. ett eller flera varv slingra sig kring jorden som ormar och, sedan de kommit så långt ned som möjligt, falla ut igen. Det är åt bägge sidorna dock icke möjligt att komma längre ned än till mitten, för bägge flödena bär det nämligen uppåt, om man kommer längre. Det finns nu många stora floder av allehanda slag, men