— 79 — ur den stora mängden kunna fyra huvudströmmar urskiljas, och av dessa är den som är störst och flyter i den yttersta ringen den så kallade Okeanos. I motsatt riktning mot den strömmar Akheron, som dels rinner genom ödemarker och dels under jorden och kommer till Akheronsjön, dit de flesta dödas själar anlända, och varifrån de efter bestämda, längre eller kortare tidrymder åter sändas ut till nyfödelser i de levandes land. En tredje flod bryter fram i mellanrummet mellan dessa, och ej långt ifrån utbrottspunkten faller den ut i ett stort område som brinner av mycken eld och bildar en sjö av större omfattning än vårt jordiska hav, en sjudande sjö av vatten och dy; därifrån skrider den fram i ringform, grumlig och gyttjefylld och under sitt ringlande lopp kommer den bland annat fram till yttersta randen av Akheronsjön, men blandar sig icke med dess vatten; efter att ha gjort många ringlar under jorden faller den slutligen ut långt ned i Tartaros. Detta är den s. k. Pyriphlegethon; lösryckta stycken från den pressa vulkanernas lavaströmmar fram flerstädes på jorden. Mitt emot denna åter bryter den fjärde fram, först — såsom sägnen vill veta — i en hemsk och vild region, och den har en alltigenom stålblå färg; denna flod är alltså den man kallar den stygiska, liksom man kallar sjön, vari den utflyter, Styx. Sedan den utfallit i denna och dess vatten hämtat fruktansvärda krafter, dyker den ned under jorden, slingrar sig fram i annan riktning än Pyriphlegethon och möter den vid Akheronsjön från motsatt håll. Icke heller denna flods vatten blandar sig med något annat, utan även den löper vidare i ring och faller slutligen ut i Tartaros mitt emot Pyriphlegethon. Dess namn är, såsom skalderna uppgiva, Kokytos. På detta sätt skall sålunda naturen där vara bildad. När nu de som fullbordat sitt liv här nere anlänt till den ort dit den ledsagande anden för dem, sa maste de först rannsakas och dömas, både de som levat rätt och samvetsgrant