Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Phaidon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 81 —
sin kärlek till visheten blivit tillräckligt renade, få leva i en
helt och hållet okroppslig tillvaro för framtiden och anlända
till boningar ännu skönare än de nyss nämnda. Men detta
är det varken lätt att beskriva, ej heller räcker tiden nu till
därför. Med hänsyn emellertid till vad vi nu genomgått, böra
vi göra allt, käre Simmias, för att i vårt liv förbli delaktiga
av dygd och visdom. Ty skönt är segerpriset och stort är
hoppet.
Att tvärsäkert påstå att detta förhåller sig så, som jag
nu har utvecklat, det anstår visserligen icke en klokt
tänkande man. Men att det dock i fråga om våra själar och
deras boningar förhåller sig antingen så eller på något
liknande sätt — det är ju nämligen uppenbart att själen är ett
odödligt väsen — det påståendet synes mig både väl passa
sig och vara värt att taga på sin risk för den, som tror att
så är. Den risken är så skön, och man bör så att säga
sjunga sin själ till ro med sådana tjusarsånger. Därför är
det nu också, som jag så länge uppehållit mig vid vad myten
förtäljer.
Men fördenskull bör den man vara vid god förtröstan
med hänsyn till sin själ, som i sitt föregående liv sagt farväl
till andra njutningar, sådana som bestå i kroppens vällust
och prydnad, dem han betraktat som sig ovidkommande och
som mera skadliga än gagneliga, men i stället lagt sig vinn
om att inhämta vetande och att pryda sin själ med en
prydnad som icke är av främmande natur utan av dess eget
väsen, med vishet och rättfärdighet och mannamod och frihet
och sanning och i denna sinnesförfattning avbidar färden
till Hades, redo att fara, när skickelsen bjuder. I skolen ju
också, Simmias och Kebes och I övriga, i eder tur en gång,
efter någon tids förlopp, var och en färdas samma färd.
“Men mig i dag nu kallar ödets röst“, skulle en av tragediens
hjältar på scenen säga. Och det är väl nästan nu lagom
tid att bege sig till badet. Jag tycker nämligen att det är
6. — Platon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
