— 82 — bäst att taga ett bad, innan jag dricker giftet, så att jag slipper att göra kvinnorna besvär med att tvätta liket. Då Sokrates talat detta, yttrade Kriton: — Låt vara med det nu, käre Sokrates, men har du någon anmodan att göra till dessa eller till mig vare sig angående dina barn eller angående något annat, vari vi bäst skulle kunna göra dig någon kärlekstjänst? — Jag har ingenting nytt att tillägga, blott vad jag alltid har sagt: nämligen att om I väl vården eder egen inre människa, så skolen I göra både mig och de mina och eder själva eder bästa kärlekstjänst i allt vad I gören, även om I icke i detta ögonblick träffen någon särskild överenskommelse. Men om I missvården eder själva och icke viljen vandra eder levnadsvandring så att säga i de spår som nu hava uppdragits genom denna dags samtal och genom vad vi talat under den föregående tiden, då hjälper det icke, även om I for ögonblicket given många och kraftiga löften. — Ja, vi skola gärna bemöda oss om att så handla, sade Kriton. Men på vad sätt böra vi begrava dig? — På vad sätt det behagar er, sade han, om I nämligen kunna få mig fatt och jag icke undkommer er. I detsamma log han ett stillsamt löje, och med en blinkning åt oss tillade han: — Tag är icke i stånd att övertyga Kriton, vänner, att det är jag som är Sokrates, den som nu resonnerar med eder och leder vårt samtals särskilda tankar, så att det får sitt rätta sammanhang, utan han tror att jag är den, som I ej långt härefter skolen se som ett lik, och därför frågar han, hur han skall begrava mig. Vad jag nu en lång stund har gjort en utförlig utredning om, nämligen att jag efter att ha druckit dödsdrycken icke längre blir kvar hos eder, utan går härifrån till någon de saligas lyckovärld, detta tror han alltså vara blott talesätt, med vilka jag vill intala mig själv såväl som eder en bedräglig tröst. Jag får då be eder,