— 83 — sade han, gå i borgen för mig hos Kriton. En rakt motsatt borgen mot den han åtog sig för mig inför domstolen! Han ansvarade då för att jag med säkerhet skulle stanna kvar, men I måsten nu ansvara för att jag med säkerhet icke stannar kvar sedan jag avlidit, utan skiljes hädan till en annan värld, så att Kriton kan taga det med lättare mod och icke, när han ser min kropp vare sig brännas eller nedgrävas, känna sig smärtsamt berörd för min skull, liksom om jag underginge något lidande, och så att han icke må säga vid begravningen, att det är Sokrates, som han lägger på bår, eller bär ut eller gräver ned. Ty var viss på, tillade han, att ett oriktigt talesätt är icke blott i och för sig olämpligt, utan det utövar även en skadlig inverkan på våra själar. Nej, du skall vara vid gott mod och säga att du jordar endast min kropp. Och den må bringas till griftero på vad sätt dig bäst behagar och som du anser vara mest överensstämmande med lag och god sed. Efter dessa ord steg Sokrates upp och gick till ett rum för att bada, och Kriton följde med honom in, men oss bad han vänta. Vi väntade alltså, och samtalade därunder sinsemellan om det som yttrats och togo det på nytt i övervägande, och därjämte talade vi ytterligare om vilket stort olycksöde som drabbat oss: vi kände oss alldeles som om vi vore berövade en fader och vore hänvisade till att leva vårt kommande liv som faderlösa barn. Men när han tagit sitt bad, fördes hans egna barn till honom — han hade två minderåriga söner och en vuxen — och kvinnorna från hans hus infunno sig, varefter han i Kritons närvaro talade med dem och gav dem de meddelanden han önskade. Sedan bad han kvinnorna och barnen gå, men själv kom han ut till oss. Nu var det redan nära solnedgången; han hade nämligen tillbragt lång tid därinne. När han nu kom tillbaka efter badet, satte han sig ned, och han hade icke mycket talat