Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii7
känslighet, kvinnans tusentals kyskhetskänslor genom att
förvandla all denna sällhet till plikt? Vem kan vara skyldig
offra dessa själens blommor, dessa livets rosor, dessa poem
av översvinnelig sinnlighet åt en varelse, som man inte
älskar? Rättigheten i dylika känslor! Känslor, som
uppstå och utveckla sig för kärlekens sol, men förstöras av
motviljans och avsmakens kyla. Kärleken ensam kan
underhålla dylika trollkonster! O, min sublima Renée, nu
finner jag, att du är bra stor! Jag böjer knä för dig och
häpnar över ditt djup och din skarpsinnighet. Ja, den kvinna,
som inte i likhet med mig, ingår ett hemligt giftermål av
kärlek, dolt under de lagliga och offentliga bröllopsvanorna,
bör ägna sig åt moderskapet, liksom en själ, för vilken
jorden sviker, ägnar sig åt himlen. Av allt vad du skrivit,
framgår en grym princip: endast överlägsna män förstå
konsten att älska. Nu vet jag varför. Mannen lyder två
principer. Hos honom förenas behovet och känslan.
Lägre eller svaga varelser ta behovet för känslan; medan
högre varelser dölja behovet under känslans
beundransvärda verkningar; känslan ålägger dem genom sin
våldsamhet en ytterlig återhållsamhet och ingiver dem att
dyrka kvinnan. Känslan beror tydligen av styrkan hos
inre organisationer, och en genialisk man är då den ende,
som närmar sig vår finkänslighet, han förstår, anar,
uppfattar kvinnan; han lyfter henne på sin av känslans blyghet
återhållna åtrås vingar. Då förståndet, hjärtat och
sinnena, i lika hög grad beundrade, hänföra oss, faller man
inte heller till jorden, utan upplyftes till de himmelska
sfärerna; olyckligtvis kvarstannar man emellertid inte
tillräckligt länge där. Detta är, kära vän, den filosofi, till
vilken jag kommit under de tre första månaderna av mitt
äktenskap. Felipe är en ängel. Jag kan tillsammans med
honom tänka helt högt. Utan retoriskt talesätt, är han
mitt andra jag. Hans storsinthet är oförklarlig; genom
besittningen fäster han sig ändå närmare och finner i
lyckan nya skäl att älska. För honom är jag den vackraste
delen av honom själv. Jag ser honom: åratals äktenskap
skall i stället för att förändra föremålet för hans
förtjusning öka hans förtroende, utveckla nya känslor och stärka
vår förening. Vilken lycklig yra! Min själ är så beskaf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
