Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - LIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
och en Sankt Theresas sinnen, överlämnar du dig åt
förvillelser, som lagarna helgat; med ett ord du sänker och
fördärvar äktenskapets institution. Ja, du som bedömde mig
så strängt, då jag syntes dig omoralisk, i det jag från första
stund i mitt äktenskap försäkrade mig om utsikterna till
lycka, du förtjänar nu i din ordning, då du tager allt i
anspråk för ditt bruk, de förebråelser, som du riktade till mig.
Och besinna blott! du vill göra både naturen och samhället
till slav under din nyck? Du förblir dig lik och ombildar
dig inte till vad en kvinna måste vara; du bevarar den unga
flickans vilja och anspråk och tillämpar på din passion de
noggrannaste, mest affärsmässiga beräkningar; säljer du
inte mycket dyrt dina behag? Trots alla dessa
försiktighetsmått finner jag dig mycket misstrogen. O, kära Louise,
om du kunde känna, hur ljuft det arbete är, som mödrarna
nedlägga på sig själva, för att vara goda och ömma mot
hela sin familj! Oberoendet och stoltheten i min karaktär
ha smält till ett milt vemod, som modersfröjderna ha
skingrat, då de belönade detsamma. Om morgonen varit
svår, skall aftonen vara ren och molnfri. Jag fruktar, att
det skall bli raka motsatsen för ditt liv.
Då jag läste ditt brev, bad jag Gud att låta dig
tillbringa en dag hos oss för att omvända dig till familjen,
till dessa outsägliga, beständiga, eviga nöjen, eviga därför
att de äro sanna, enkla och naturliga. Men ack! vad
förmår mitt förnuft mot ett fel, som gör din lycka! Jag har
tårar i ögonen, då jag skriver dessa ord! Jag trodde
verkligen, att flera månader, som ägnats denna äktenskapliga
kärlek, skulle få dig att ta ditt förnuft till fånga genom
övermättnaden; men jag sër, att du är omättlig, och sedan
du dödat en älskare, skall du till slut också döda kärleken.
Farväl, kära förvillade vän, jag förtvivlar, efter som det
brev, vari jag hoppades återge dig åt samhällslivet genom
skildringen av min lycka, endast tjänat till att förhärliga
din egoism. Ja, endast du själv finnes i din kärlek, och du
älskar Gaston vida mera för din egen än för hans skull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
