Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Från ungdoms- och studieåren - 1782—1807
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANEKDOTER RRÅN GUSTAF UV-ADOLES HÖR. ANT
ten, voro måltiderna det mest ledsamma. Grafvens tystnad
skulle der råda. Om någon bland den talrika uppvaktnings-
personalen höjde rösten till samtal, möttes han af kungens
vreda blick, beledsagad af ett »chut!» eller »tyst!» Man hit-
tade derföre på hvad man kunde, för att döda tiden un-
der den långa serveringen. Der brukades då en servis, på
hvars tallrikar i botten voro porträtt af Sveriges konungar.
Dermed gjorde de bordsittande sig ett slags lek sålunda, att för
hvar tallrik, som man fick, lade man handen öfver figuren och
manade sin granne att gissa, hvilken regents porträtt det var
man der hade. Kungen, hvars ögon aldrig voro overksamma,
blef snart varse denna lilla rolighet, som man i största tyst-
het tillät sig. »Hvad är det som herrarna hafva för sig der
borta?» ropade han till kaptenlöjtnanten grefve Ulrik Gylden-
stolpe, som vid motsatta ändan af bordet, bredvid hofstallmä-
staren baron Schwerin, just då höll på att sätta hans giss-
ningsförmåga på prof. Med någon förlägenhet förklarade man
för H. M:t hvad som förehades. >»Jag förbehåller mig, gen-
mälte kungen, att man ej företager sig några oanständigheter
med Sveriges framfarna konungar.> Gyldenstolpe, som lätt
blef ond och nu blef det mycket, svarade: »Jag ber under-
dånigst om förlåtelse; men jag trodde, att när det var tillåtet
att slå sås i ansigtet på kung Björn på Håga, skulle jag kunna
få lägga handen derpå.> Kungen blef rödblå i ansigtet och
teg; drottningen, som vanligt vid sådana uppträden, bet sig
i läppen och slog ned ögonen.»
»En söndag under hofvets vistande på Drottningholm,
då kungen den dagen kände sig vid särdeles godt lynne
och böjd att roa sällskapet, sade han till Rålamb, förste hof-
stallmästare och ståthållare på lustslottet: »I dag skall det
bli som i salig kungens tid.» Gustaf III hade nämligen bru-
kat att om söndagarna efter måltiderna gå med sin muntra
omgifning till China, der i den stora kiosken kaffet eller téet
serverades. Nu skulle äfven så ske, och Gustaf Adolf, då han
gaf befallning derom till Rålamb, tillade: »I dag skola vi roa
oss liksom i salig kungens tid.» Såsom beramadt var, be-
gåfvo sig de begge majestäterna stillatigande till det anvista
stället, åtföljda af hela hofskaran. Drottningen med sina da-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
