Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förhållande till det offentliga lifvet. 1817—1844
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23o förhållande till det offentliga lif v e t 1817—1844.
»Men den värsta och oundvikliga stötestenen är:
reformerna. På sådana yrkas af den förståndige så väl som af
den oförståndige, och ofta utan att någon förstår hvarken
hvad han vill eller hvad grannen vill. Det finnes intet slags
obelåtenhet, uppkommen af hvilka individuella förhållanden
som helst, som ej ropat på hjelp genom reformer. Detta har
nu blifvit ett fältrop. Men liksom ett fältrop eller paroll och
lösen tjenar att i mörkret skilja vän från ovän, så röja sig
äfven här fienderna till ett på förbättringarnas bana
framgående skick, ty såsom sådana stämplas med skäl de som, utan
afseende på det blott speciella och möjligen oriktiga i ett
förslag, sätta sig emot sjelfva idén af reform, just derför att det
är reform. Styrelsens organer döda förtroende och välvilja,
om de framträda vid en riksdag med en slik fiendskap i
skölden. Ty åt hvilket håll man ser, upptäckas brister, följder
dels af äldre tiders numera opassande skick, dels af oriktigt
eller underlätet begagnande af hvad den närvarande tiden
erbjuder. Styrelsens organer måste visa sig ense derom med
allmänheten, vid äfventyr att dömas blindare än hon. ’Nekom
ej hvad som icke kan bestridas’, heter det i något af Svenska
Akademiens platt-högtsträfvande högtidstal.»
Råden voro välbetänkta, och säkerligen äfven dikterade af
uppriktig tillgifvenhet för den gamle monarken och hans ätt.
Med liflig ovilja förnam Trolle-Wachtmeister
oppositionspressens hänsynslösa uppträdande efter 1838, hvars
beklagansvärda tilldragelser gifvit näring åt missnöjet i hufvudstaden;
och om han sjelf ej ansåg sig vuxen att träda inom
skrankorna för den så bittert klandrade regeringen, så berodde det
ingalunda på öfvervägande sympatier för dess motståndare.
På det bestämdaste ogillade han deras stridssätt under tiden
närmast efter det nämnda året.
»Oppositionspressen», heter det i en anteckning,
»kännande numera sin styrka, missbrukade den med öfverdåd och
fräckhet. Det var en annan tid än indragningsperioden,
första åren efter 1812, men nu kommo äfven infama karikatyrer
med i spelet, efter franska pressens modell. Det blef
skändligt; ingen borde kunna gilla det. Men hvad som nu pressen
började att mer och mer ohöljdt sätta i dagen, var afsigten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
