Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omkring på den vågiga bergytan i labyrinten af röda
fiskarstugor. Jag kom snart till ett stort och hvitt
tvåvåningshus, hvilket hade ena gafveln afrundad, som aktern på
ett nutida fartyg, och var försedt med pilastrar på båda sidor
om dörren på framsidan. En trädgård låg framför det.
Då jag gick in genom porten till denna, fann jag midt
emot mig en man, som stod i en blomsterrabatt, med högra
handen instucken i vesten samt ansigtet och ögonen höjda
mot himmelen. Men det var icke presten, som höll på att
bedja, utan endast gallionshilden på ett skepp. »En engelsk
lord», förklarade pastorn själf, som nu kom ut ur
pastorshuset, »och skeppet, till hvilket bilden hört, har strandat här
för många år sedan.»
Pastor Simson är en stor och stark man af omkring
sextio års ålder med vänliga drag och ett uttryck af
godhet, hvilket stämplar honom som en verklig fader för hans
lilla hjord. Oaktadt han hade tre tjog år på nacken, rörde
han sig raskt som en ung gosse, då han gick omkring och
visade mig allting på stället samt godmodigt svarade på
mina frågor.
»Jag har bott här på ön i öfver trettio år», sade han,
»och hvarenda bit jord har måst föras hit. Sälg är det
enda träd, som i början trifves, men när sälgen vuxit upp,
kunna fruktträd uppdragas i dess skygd.
Den gode pastorn utvisade för mig en liten
fördjupning i trädgården, kransad af sälg, och med bänkar ställda
i rund innanför träden. Det var en riktigt treflig plats!
När det blåste östanvind, kunde de sitta ute där, och när
det var vestanvind, sutto de på husets veranda. På det
sättet hade de alltid bra lä.
En blond tjensteflicka lemnade honom en väldig
nyckel, och pastorn gick därpå med mig tvärs öfver vägen och
låste upp de tunga trädörrarna till kyrkan. Denna var
liten och inuti hvitmålad, med förgyllningar här och där.
Predikstolen befann sig på ena väggen, såsom vanligt är i
de svenska kyrkorna, och öfver den var ett bredt tak,
hvilket sträckte sig ut åt bänkarna och helt visst tjenade
såsom resonnansbotten. I koret fanns ett högt och hvitt
altare, hvaruppå stodo sex stora ljus. En åtta fot hög, gam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
