Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Löner och tariffrörelser - Tariffen av den 18 november 1903
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 kr. minimilön och 10 procent; 5) mindre landsortsstäder m. fi. med
30 öres grundpris, 20 kr. minimilön och 5 procent; 6) övriga städer
och orter med 30 öres grundpris, 20 kr. minimilön och ingen procent.
Denna reglering betydde, att en del orter med tillsammans 600
medlemmar fingo lokaltillägget höjt med 5 procent, några smärre orter
med tillsammans 60 medlemmar fingo en motsvarande sänkning, medan
18 nya tryckorter blevo uppflyttade bland de i 1901 års tariff s. k.
mellanstäderna. Tariffens giltighetstid var fastställd till 5 år.
Då Emil Söderström i egenskap av tariffunderhandlarnas talesman
meddelade resultatet, mottogs detsamma med applåder, men enligt
vad det senare visade sig voro dessa tydligen endast uttryck för en
befrielsekänsla vid underrättelsen om att man sluppit gå ut i strid.
Ty omedelbart efter det inledaren slutat sitt tal och ordföranden
(Öhman) tackat underhandlarna för deras arbete och utbringat ett
leve för Svenska typografförbundet, började knivkastningen. Den
hann icke avslutas på sammanträdet den 18 november, utan fortsattes
både på ordinarie sammanträdet den 5 december och på ajournerade
mötet den 19 samma månad samt avslutades först med beslut på
sammanträdet i januari 1904.
Föreningens medlemmar hade tydligen gått till denna tariffrörelse
med högt spända förväntningar och den besvikelse de kände när
resultatet blev bekant avspeglades i debatterna. Det var ytterst få
i den långa raden av talare, utom förbundsstyrelsens medlemmar och
underhandlarna, som ville erkänna att det resultat som uppnåtts som
helhet betraktat icke var dåligt och att det var det bästa möjliga
som kunnat uppnås under för handen varande omständigheter. En
del talare kritiserade själva resultatet, vilket visserligen innebure en
fördel för veckolönsarbetarna genom den lilla förhöjningen i
minimilönen och arbetstidens förkortning, men nära nog en försämring för
civiltryckeriernas beräkningsarbetare — vilkas ställning det varit
medlemmarnas åsikt i främsta rummet skulle förbättras — genom
arbetstidens förkortning utan motsvarande förhöjning i grundpriset. Andra
talare kritiserade det nonchalanta och egenmäktiga sätt, varpå
underhandlarna och förbundsstyrelsen tagit hela denna tariffrörelse, då de
icke tagit någon som helst hänsyn till medlemmarnas å sammanträden
och genom delegerade uttalade önskningar och påvisades oriktigheten
av att några få personer besluta i hela kårens livsfråga. Det fanns
talare, sonx till och med betvivlade befogenheten för underhandlarna
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
