Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så ofta som friktion öfvervinnes, bildas värme, och den
utvecklade värmemängden är just måttet på den kraft, som
förbrukats till hindrets öfver vinnande. Värmet är helt enkelt den
ursprungliga kraften i annan form, och om vi vilja hindra denna
förvandling, måste friktion förekommas. Vi olja en slipsten, vi
stryka fett på ett sågblad och smörja omsorgsfullt
jernvägsvagnarnes hjulaxlar. Hvad är det verkliga ändamålet med allt detta?
Låtom oss först söka de stora grundsatserna; deras
genomförande i detaljer skall komma efteråt.
Maskinistens uppgift är att föra sitt tåg från ett ställe till
ett annat; till detta ändamål önskar han använda sin ångas
kraft, eller snarare eldens, som gifver styrkan åt den förra.
Det strider mot hans intresse, att någon del af denna kraft får
antaga annan form, under hvilken den ej befordrar hans
ändamål. Han har alls ingen fördel af, att hjulaxlarne upphettas,
och undviker derför efter bästa förmåga att derpå förspilla sina
tillgångar. Ur värme har han ju i sjelfva verket erhållit sin
ångkraft och har alls icke för afsigt att låta den medelst
friktion återtaga sin ursprungliga form. För hvarje grad, som
hans hjulaxlar uppvärmas, undandrages ett visst belopp från
hans maskins kraft. Såtillvida går ingenting förloradt. Kunde
vi uppsamla allt det genom friktionen utvecklade värmet och
använda det mekaniskt, skulle vi derigenom kunna meddela
tåget jemnt upp så mycken fart, som det genom friktionen
förlorat.
Ni finner sålunda, att hvarje lokomotiv-smörjare, som går
omkring med sin burk och öppnar locken på de små lådorna
kring axellagren, bildar, utan att sjelf veta det, en lefvande
illustration till en af de grundlagar, som sammanhålla verlden.
Genom denna sin anspråkslösa verksamhet ådagalägger han
omedvetet sin öfvertygelse om kraftens såväl oförstörbarhet som
förvandlingsförmåga; han uttalar praktiskt den sats, att mekanisk
kraft kan förvandlas till värme, men efter denna förvandling ej
längre existerar i sin förra form, utan att för hvarje
värmegrad, som utvecklas i axlarne, måste en noggrannt motsvarande
eqvivalent af maskinens rörande kraft uppoffras.
Våra lokomotivs hela kraft härstammar, som sagdt, från
värme och kan under vissa omständigheter blifva till sådant igen.
För att tågets erforderliga snabbhet må bibehållas, måste
friktion alltjemt öfvervinnas, och den kraft, som dertill användes,
förvandlas hel och hållen till värme. En framstående författare,
D:r R. J. Mayer i Heilbronn, har jemfört förloppet med en
destillation: eldens kraft i härden öfvergår till tågets mekaniska
rörelse, och denna rörelse framträder åter som värme i hjul,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
