axlar och skenor. När tåget, med en fart af t. ex. fyrtio fot i sekunden, närmar sig en station, tillskrufvas bromsen, och rök och gnistor välla fram ur hjulet, hvaremot den pressas. Derigenom stannas tåget. Hvarför? Helt enkelt derför, att hela den rörelsekraft, det innehade i det ögonblick, då bromsen anbragtes, nu förvandlades till värme. Samma är förhållandet med en timmerman, som stryker fett på sin såg. Han använder sin arms muskelstyrka i afsigt att skära trädet, d. v. s. att medelst sågens tänder öfvervinna detsammas mekaniska kohesion. Går sågen trögt på grund af gnidningen mot dess flatsida, åstadkommer han med samma bekostnad af kraft ett vida mindre resultat, än när verktyget arbetar utan friktion. Men i hvilket hänseende mindre? Icke i det stora hela, men visserligen med afseende på hans särskilda ändamål. Den kraft, som ej kommer detta ändamål till godo, försvinner icke, utan förvandlas till värme, såsom jag nyss visade Er med ett exempel. Kunde vi äfven här uppsamla det genom friktionen bildade värmet och använda det till sågens rörande, så vore vi i stånd att åter skaffa till rätta just det kraftbelopp, som timmermannen, genom uraktlåtenhet att göra sin såg nog glatt, omsatte till en för sitt ändamål olämplig form. Vi värma våra händer genom att gnida dem mot hvarandra, och om en lem af vår kropp blir förfrusen, söka vi på samma sätt tillföra den det nödiga värmet. Vildarne förstå konsten att frambringa eld genom att behändigt gnida två dertill lämpliga trädstycken mot hvarandra. Det är ej synnerligen svårt att kola träd i en svarfstol medelst friktion. Medelst sådan upphetta vi en tändsticka till antändnings-temperatur. Under mörka nätter framspringa ofta gnistor under våra arbetares fötter, när deras skospikar slå ihop med Hampshire-vägarnes flintstenar. Detsamma se vi i London under omnibus-hästarnes hofvar. Då stålet och flintan slå emot hvarandra, upphettas de afslagna metallpartiklarne genom stöten så starkt, att de fatta eld och förbrinna. Men upphettning måste föregå förbränningen. Davy fann, att inga gnistor frambragtes, när en bössas flintlås trycktes af i lufttomt rum, men att de afslagna metallpartiklarne visade vid mikroskopisk undersökning spår till smältning. Här är en stor bergkristall; jag behöfver blott draga detta mindre exemplar hastigt deröfver, för att frambringa värme och ljus. Här äro två qvartsstenar; jag behöfver blott gnida dem mot hvarandra, för att få dem att lysa. Aristoteles talar om, att pilar uppvärmas genom friktionen mot luften; detsamma är händelsen med en bösskula. Den tillförlitligaste teorien för stjernfallen säger oss, att de äro små