Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åsigt, och Locke uttryckte densamma på ett särdeles lyckligt sätt.
”Värme”, säger han, är en mycket liflig rörelse hos de minsta
osynliga delarne af ett föremål, hvilken hos oss frambringar den
förnimmelse, på grund hvaraf vi benämna föremålet varmt; så
att det, som i vår förnimmelse är värme, är i föremålet intet
annat än rörelse”.
Rumfords försök vid kanonborrningen har jag redan
omtalat. Han visade, att de metallspån, som fallit från kanonen, ej
förändrat sin värme-kapacitet; han samlade ihop alla de skärfvor
och det stoft, som bildats vid metallens svarfning, vägde dem
och frågade, om man då verkligen kunde tro, att hela den
betydliga värmemängd, han utvecklat, hade blifvit utpressad ur
denna lilla metallsmula. ”I hafven aldrig”, torde han hafva
förebrått den gamla skolans anhängare, ”gjort Er mödan att
undersöka, huruvida metallens värme-kapacitet verkligen förändrats
det aldra ringaste genom friktionen. I ären qvicka nog att
uttänka skäl för att rädda Er teori, men långsamma, när det gäller
att undersöka, om ej dessa skäl endast äro fria fantasier af Er
hjerna”. Teorier äro oumbärliga, men stundom verka de på
själen som döfvande gifter. Somligt folk vänjer sig vid dem
som vid alkohol och blir misslynt och förargadt, när detta
stimulerande medel tages ifrån dem.
Just här framträder ett försök af Davy i sin fulla
betydelse; han lyckades nemligen smälta is endast genom att gnida
två stycken deraf mot hvarandra. Men för att förvandla detta
fasta vatten till flytande fordras en högst betydlig värmemängd,
och detta värme blir — såsom längre fram skall utförligare
visas — så fullständigt absorberadt eller gjordt ”latent”, att
det alls icke inverkar på en termometer. Hvarifrån kom då
detta värme, när isen smältes genom gnidningen? En
anhängare af den materialistiska åsigten skulle tvifvelsutan hafva
svarat: ”Från en förändring af värme-kapaciteten; den är större hos
isen än hos vattnet.” Men just detta står i rak strid mot
verkliga förhållandet; det är tvärtom vattnets kapacitet, som är
störst; den är nära dubbelt så stor som isens — och härmed
äro materialisterna slagna i den sista af sina förskansningar.
Jag återvänder nu till våra försök. I hafven redan sett
den verkan, som en mot den termo-elektriska stapelns sida
rigtad ström af sammantryckt luft frambringar; instrumentet
afkyles nemligen. Men nu veta vi ock, att värme frambringas
genom lufts sammantryckning, och man har derför mer än en
gång frågat mig: Hvart tog det värme vägen, som bildades vid
luftens sammantryckning, näst förrän det ifrågavarande försöket
anställdes? Svaret är rätt vigtigt. Antaget, att det i försöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
