- Project Runeberg -  Värmet betraktadt såsom rörelse /
150

(1879) [MARC] Author: John Tyndall Translator: Carl Fabian Emanuel Björling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150

förtätning af luften; den går tillbaka, dessa partiklar skiljas
åter från hvarandra, och en luffförtunning uppkommer. Så
fortgår det, och så formas den luft, genom hvilken strängens
ljud framgår, till en regelbunden följd af förtätningar och
för-tunningar, hvilka fortplanta sig genom atmosferen med en
hastighet af omkring 1150 fot i sekunden.

Förtätningen och förtunningen bilda tillsammans hvad man
kallar en ljudvåg. Men ju hastigare strängen dallrar, desto
hastigare följa tvenne förtätningar hvarandra, och desto kortare
blir afståndet mellan dem eller den s. k. våglängden. På
olikheten i detta afseende beror tonens höjd. Om en violinspelare
vill frambringa en högre ton, förkortar han den dallrande
strängen genom att trycka ned den med fingret; derigenom ökas
dess vibrationshastighet. Om den punkt, der han trycker, delar
strängen midt itu, erhåller han oktaven till den ton, som hela
strängen ger, om den får dallra fritt. Man använder gossar till
korister för att frambringa höga toner, män för att frambringa
bastoner; de förres röstorgan kunna nemligen vibrera hastigare
än de sednares. En myggas surr är i samma mening högre än
en stor skalbagges, emedan den mindre insekten kan i hvarje
sekund sända ett större antal ljudvågor till vårt öra.

Härmed hafva vi banat väg för oss till en rätt uppfattning
af den fysiska orsaken till färgen. Spektrum är för ögat
detsamma som tonskalan för örat; dess särskilda färger motsvara
toner af olika höjd. De dallringar, som frambringa
förnimmelsen af rödt, äro de långsammaste, och de ethervågor, som af
dem uppväckas, äro de längsta bland alla, som förmå inverka
på våra synorgan; det violetta ljusets dallringar äro deremot
de hastigaste, och dess våglängder följaktligen de minsta. Men
de här ifrågakommande talstorheterna äro alldeles ojemförliga
med de motsvarande i fråga om ljudet. Låtom oss göra en
beräkning! Ljuset framilar genom rymden med en hastighet af
28,000 mil i sekunden; förvandla vi detta till tum, blir talet
10,080,000,000. Men nu har man funnit, att 40,000 af det
röda ljusets våglängder utgöra en enda tum; genom att
multiplicera detta tal med det antal tum, som rymmas i 28,000 mil,
erhålla vi således det antal röda ljusvågor, som innehållas i
samma sträcka; detta antal är 403,200,000,000,000. Ocli alla
dessa vågor inträda i vårt öga under en enda sekund. Ännu
större blir naturligtvis det motsvarande talet för de öfriga
färgerna och naturligtvis störst för violett, nemligen nära två
gånger det förra.

De ultra-röda strålarne hafva för stor våglängd — för låg
tonhöjd, om man så vill — för att synas; de ultra-violetta tvärtom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:54:52 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tyndall/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free