151 Äfven i detta afseende råder en fullkomlig analogi mellan ljusets och ljudets företeelser. Om det ej innebure en motsägelse, skulle jag vilja säga, att det finnes musikaliska ljud, som äro för låga, och sådana, som äro för höga att höras. Eller för att uttrycka mig exakt: Luft vågor från vibrerande kroppar kunna framtränga till vårt öra, utan att likväl något ljud förnimmes, vare sig derför att dallringarne äro för långsamma, och således vågorna för långa, eller af motsatt skäl. Sannolikt kunna många insekter förnimma ljud, hvilka alldeles undgå oss, och tillochmed hvad menniskor beträffar, torde månget ljud förnimmas af den ena med genomträngande skärpa, utan att alls höras af en annan. Både i afseende på ljus och ljud omfatta våra sinnen blott ett visst begränsadt område, ehuru sjelfva de objektiva företeelser, som äro upphof till både det ena och det andra, existera på båda sidor derom. Om jag nu hänger denna rödglödande kopparkula framför Er, och dess ljus småningom försvinner, kuuua vi alltså bilda oss ett fullkomligt klart begrepp om hvad som verkligen föregår. Kulans atomer dallra, men i ett medium, som gör motstånd och på hvilket deras rörelse öfverflyttas, för att fortplanta sig genom rymden med en utomordentlig hastighet. De dallringar, som frambringa ljus, mattas härigenom snart; kulan är nu mörk, men atomerna dallra fortfarande, och alltjemt upptages och bortföres denna rörelse åt alla håll genom ethern. Härigenom afkyles metallen allt mera, men ingen afkylning, som här åtminstone kan ifrågakomma, är tillräcklig att beröfva den allt dess värme. Ty alla kroppar utstråla sådant, hvilken deras temperatur än må vara. Från hvarje persons kropp härinne i rummet utgå ethervågor, af hvilka somliga träffa kulan och till en del ersätta dess ständigt fortgående förlust. Blott till en del, säger jag, ty den lefvande kraft, som kulan utifrån mottager, är, på grund af dess öfverlägsna temperatur, mindre än den, som den lemnar ifrån sig. Sålänge detta tillstånd fortvarar, afsvalnar metallen oupphörligt, och den kommer att fortsätta dermed, ända tills inkomster och utgifter gå jemnt ihop. Står Ni framför en kropp af samma temperatur som Er-egen, märker Ni intet mottagande af värme, men likväl försiggår ett utbyte af värmestrålar. Hvarje atom af Er kropps yta utsänder sådana, hvilka möta dem, som röra sig i motsatt rigtning ; hvarje våg går sin bana rätt fram och bibehåller sin individualitet midt i trängseln af de öfriga. När summan af den mottagna rörelsen är större än summan af den afgifna, inträffar uppvärmning; i motsatt fall afkylning. Detta är Prevosts teori om värme-utbytet, uttryckt på undulationsteoriens språk.