Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
Äfven i detta afseende råder en fullkomlig analogi mellan
ljusets och ljudets företeelser. Om det ej innebure en motsägelse,
skulle jag vilja säga, att det finnes musikaliska ljud, som äro
för låga, och sådana, som äro för höga att höras. Eller för att
uttrycka mig exakt: Luft vågor från vibrerande kroppar kunna
framtränga till vårt öra, utan att likväl något ljud förnimmes, vare sig
derför att dallringarne äro för långsamma, och således vågorna för
långa, eller af motsatt skäl. Sannolikt kunna många insekter
förnimma ljud, hvilka alldeles undgå oss, och tillochmed hvad
menniskor beträffar, torde månget ljud förnimmas af den ena
med genomträngande skärpa, utan att alls höras af en annan.
Både i afseende på ljus och ljud omfatta våra sinnen blott ett
visst begränsadt område, ehuru sjelfva de objektiva företeelser,
som äro upphof till både det ena och det andra, existera på
båda sidor derom.
Om jag nu hänger denna rödglödande kopparkula framför
Er, och dess ljus småningom försvinner, kuuua vi alltså bilda
oss ett fullkomligt klart begrepp om hvad som verkligen
föregår. Kulans atomer dallra, men i ett medium, som gör
motstånd och på hvilket deras rörelse öfverflyttas, för att fortplanta
sig genom rymden med en utomordentlig hastighet. De
dallringar, som frambringa ljus, mattas härigenom snart; kulan är
nu mörk, men atomerna dallra fortfarande, och alltjemt upptages
och bortföres denna rörelse åt alla håll genom ethern.
Härigenom afkyles metallen allt mera, men ingen afkylning, som här
åtminstone kan ifrågakomma, är tillräcklig att beröfva den allt
dess värme. Ty alla kroppar utstråla sådant, hvilken deras
temperatur än må vara. Från hvarje persons kropp härinne i
rummet utgå ethervågor, af hvilka somliga träffa kulan och till
en del ersätta dess ständigt fortgående förlust. Blott till en
del, säger jag, ty den lefvande kraft, som kulan utifrån
mottager, är, på grund af dess öfverlägsna temperatur, mindre än
den, som den lemnar ifrån sig. Sålänge detta tillstånd
fortvarar, afsvalnar metallen oupphörligt, och den kommer att
fortsätta dermed, ända tills inkomster och utgifter gå jemnt ihop.
Står Ni framför en kropp af samma temperatur som
Er-egen, märker Ni intet mottagande af värme, men likväl
försiggår ett utbyte af värmestrålar. Hvarje atom af Er kropps yta
utsänder sådana, hvilka möta dem, som röra sig i motsatt
rigtning ; hvarje våg går sin bana rätt fram och bibehåller sin
individualitet midt i trängseln af de öfriga. När summan af den
mottagna rörelsen är större än summan af den afgifna, inträffar
uppvärmning; i motsatt fall afkylning. Detta är Prevosts teori
om värme-utbytet, uttryckt på undulationsteoriens språk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
