- Project Runeberg -  Värmet betraktadt såsom rörelse /
152

(1879) [MARC] Author: John Tyndall Translator: Carl Fabian Emanuel Björling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

152 Låtom oss nu experimentel undersöka likheten mellan ljus och strålande värme i afseende på reflexionen. I märkten, att då jag nyss höll den termo-elektriska stapeln mot min kind, värden försedd med en öppen tratt af metallbleck, som ej hade användts i våra förra försök. Denna tratts insida är försilfrad, och dess ändamål är att förstärka verkan af svaga strålar genom att samla dem tillhopa på stapelns yta. Detta sker medelst reflexion; många strålar, som skulle hafva gått alldeles förbi stapeln, om denna trattformiga reflektor ej funnits, träffa nu dess försilfrade yta och återkastas derifrån mot instrumentet. Verkan häraf kan lätt uppvisas. Jag ställer stapeln utan reflektor på ena bordsändan och fyra till fem fot derifrån en varm, men ej glödande koppar kula; man märker då knappast någon rörelse hos galvanometernålen. Utan att förändra någonting, sätter jag reflektorn på stapeln — och nålen går genast upp till 90°. Lagen för denna reflexion är alldeles densamma som för ljusets. Vi skola sysselsätta oss dermed några ögonblick. Sen clenna skenbart fasta, cylindriska ljusstråle, som utgår vågrätt från den elektriska lampan och tecknar sin väg så tydligt på dammet i det mörka rummet! Låta vi den falla på en plan spegel, återkastas den och träffar nu taket. Den vågräta strålen är här den anfallande, den lodräta är den reflekterade, och lagen för ljuset är, som I torden veta, att anfallsvinkeln är lika med reflexionsvinkeln. För tillfället äro de båda strålarne vinkelräta mot hvarandra, och vi kunna då vara vissa, att hvardera bildar en vinkel af 15° med normalen till spegelytan, d. v. s. en deremot vinkelrät linie. Jag ställer nu den elektriska lampan E (bild 72) vid detta hörn af bordet och bakom detsamma spegeln L; på bordsytan är uppritad en stor cirkelbåge ah. Vid spegeln är den långa stafven mn fästad, hvilken tjenar på en gang som normal till densamma och som handtag för att vrida den. De rätt framför sittande kunna se, att stafven och dess bild i spegeln ligga i fullkomligt rät linie — ett bevis på, att den torre ar riktigt vinkelrät mot spegelytan. Till höger och Bild 72.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 6 11:12:29 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tyndall/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free