Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•240
89 genomsläppas alltså; det sednare beloppet är i det närmaste
8 gånger så stort som det förra. Men den mörka arean AB CD
i bild 100 är också i det närmaste 8 (nogare 7,7) gånger så
stor som arean CDE, och dermed är ganska bestämdt ådagalagdt,
att joden just åtskiljer de båda slagen af strålar, de mörka och
de lysande, från hvarandra.
Men å andra sidan erbjuder ock den ifrågavarande
jodlösningen en väsentlig olägenhet. Kolsvaflan är nemligen på en
gång ytterst flyktig — den kokar redan vid 48° — och tillika
lätt antändlig; då lösningen användes som "såll" för det
elektriska ljuset, upphettas den naturligtvis genom absorptionen
högst betydligt, och faran för antändning blir derigenom mycket
stor. För att åtminstone nedsätta den så mycket som möjligt,
träffades omsider den anordning, som bild 101 visar i
genomskärning, och bild 102 sedd framifrån. ABB är den elektriska
lampans camera; xy en hålspegel, som återkastar strålarne och
Bild 101. Bild 102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
