•271 begära, att I skolen göra det, vill jag dock påstå, att hart verkligen funnit ett sätt, hvarpå det stora problemet k an och måhända ock en gång skall lösas. Säkert är, att om i en framtid sjelfva den riktiga förklaringen blir funnen och då blir en annan än den af Mayer föreslagna, den icke kommer att visa sig mindre sällsam, mindre öfverraskande och mindre fantastisk än denna. Säkert är ock, att det inkast, man vid första påseendet är benägen att göra mot Mayers teori, nemligen att solens massa och storlek skulle märkbart förökas genom detta ständiga meteor-regn, lätt kan vederläggas. Denna förökning är nemligen ytterst ringa i jemförelse med centralklotets hela storlek; den mängd af meteorer, som erfordrades för att under fyra årtusenden underhålla solens utstrålning, skulle ej frambringa någon förstoring deraf, som med våra bästa instrument kunde upptäckas. Om hela jorden instörtade i solen, skulle dennas diameter förstoras med blott en milliondel af sitt förra värde, men den genom stöten frambragta hettan skulle dock betäcka nära ett helt århundrades utgifter. Såväl denna sista upplysning, som åtskilliga andra i samma väg hafva vi erhållit af W. Thomson, hvilken jemte "Waterston fullständigare utvecklat Mayers hypotes. I en uppsats i "Trans-actions of the Royal Society of Edinburgh" för 1854 har den förstnämnde lemnat följande uppgifter om de tidslängder, under hvilka solens utstrålning kunde vidmakthållas dels genom de särskilda planeternas instörtande deri ("gravitationsvärmet"), dels genom det värmebelopp, som skulle utvecklas genom hejdandet af deras rullning kring sina axlar ("rotationsvärmet") Gravitationsvärme, Rotationsvärme, tillräckligt för tillräckligt för Solen.......................116 år 6 dagar Mercurius. . 6 år 214 dagar............15 „ Venus .... 83 „ 227 „ ............99 „ Jorden ... 94 „ 303 „ ............81 j, Mars .... 12 „ 252 „ ............7 „ Jupiter . . . 32240 .............. 14 år 144 „ Saturnus . . 9650 „............ 2 „ 127 „ Uranus . . . 1610 „........................71 „ Neptunus . . 1890 .............. Emedlertid modifierade Thomson åtta år sednare sin åsigt. Om det verkligen finnes i solens närhet en dylik samling af kretsande materiella kroppar — något som Le Verriers undersökningar om Mercurii rörelse för öfrigt tyckas bekräfta — så måste dock dess qvantitet vara särdeles ringa; i annat fall vore det nemligen obegripligt, huru hårstjernor af så ytterst tunn