272 ■beskaffenhet som kometerna kunna närma sig solen till ett .afstånd af endast en åttondedel af dess radie utan någon märkbar förlust af rörelsekraft. På grund deraf anser T., att om också vårt systems centralkropp en gång bildats genom sammanstötning af kosmiska massor, en stöt som bevisligen varit tillräcklig att förse oss med tjugu millioner års värme-utstrålning efter nu gällande måttstock, denna utstrålning dock icke numera underhålles på samma sätt. Hvilket denna teoris öde än må blifva, har den dock en stor förtjenst; den att hafva visat, huru — kort sagdt — en sol kan bildas; den att i tyngdkraftens verkan på kall och mörk materia hafva upptäckt den källa, ur hvilken himlens strålande stjernor hafva kunnat erhålla sitt ljus och sitt värme. Ty vare sig att solen en gång i tiden danats, och dess nu alltjemt försiggående utstrålning underhålles genom dessa kosmiska massors sammanstötning — vare sig att vårt jordklots inre värme är en återstod af det, som en gång frambragts genom meteorers fall, eller icke, säkert är det dock i hvarje händelse, att dessa orsaker kunnat vara fullt tillräckliga att åstadkomma sådana verkningar. Både värme och ljus finnas dolda i samma kraft, som drager det fallande äpplet till jorden. "Gravitationskraftens potentiela energi, verkande mellan rymdens skilda hopar af ur-materia, var den första och ursprungliga form, under hvilken energi framträdt inom universum. Lika säkert som en klockas lod sjunka ned till sin lägsta punkt, från hvilken de först genom en yttre kraft kunna upplyftas, lika säkert måste planet efter planet omsider i tidernas lopp närma sig solen. På några hundra tusen mils afstånd derifrån skall den försättas i hvit-glödningshetta, i flytande och slutligen i gasartad form; är den ock förut stelnad alltigenom, kan den ändock ej undgå döden i lågorna. Yare sig med ens, vare sig efter två eller tre språng, liksom en mot jordens eller vattnets yta återstudsande kanonkula, skall den införlifvas med solen och i samma ögonblick utveckla en värmemängd, flere tusen gånger större än den, som skulle frambringas genom förbränning af ett stenkolsklot af samma storlek" *). Jag öfvergår nu slutligen till en annan hypotes beträffande samma fråga, nemligen till den som uppställts af Helmholtz. I enlighet med Laplace anser han, att hela vårt planetsystem ursprungligen bildat sig ur en nebulösa, och under antagande, att dennas materia från början varit utomordentligt förtunnad, beräknar han det värmebelopp, som kunnat bildas genom dess *) Thomson och Tait i "Good Words," Okt. 1862 s. 606.