Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
•273
förtätning till det nuvarande tillståndet. Antager man då, att
den kondenserade massan har samma egentliga värme som
vattnet, så skulle genom sjelfva förtätningen dess temperatur hafva
förökats med ej mindre än tjuguåtta millioner grader, af
hvilken oerhörda värmemängd den största delen redan för oändliga
tider sedan blifvit förspridd i rymden. Den mest intensiva
förbränning, vi med konst kunna åstadkomma, är den af en
blandning af vätgas och syrgas; denna hydro-oxygen-lågas
temperatur är 8061°, under det den vanliga vätgaslågans är 3,260°,
och det Drummondska kalkljusets (sid. 246) vidpass 2,000°.
Hvilket begrepp kunna vi då göra oss om en temperatur, mer
än trettontusen gånger större än det sistnämndas! Bestode hela
vårt system af stenkol, skulle den genom dess förbränning
alstrade värmemängden blifva endast s Jö3 af den, som utvecklades
genom kondensationen af urnebulosans materia. Och denna
förtätning fortgår, enligt Helmholtz’ mening, ännu; de närmast
ytan belägna delarne af solen sjunka alltjemt mot dess centrum,
och sålunda utvecklas beständigt värme. En förminskning af
solens radie med blott TÖ5üB af dess nuvarande storlek skulle
motsvara en förtätning, hvars resultat vore tillräckligt att
under 2,000 år ersätta utstrålningen; en förökning af solens
täthet till samma belopp som jordens skulle betäcka dess utgifter
för sjutton millioner år.
"Men," fortfar H. *), "om ock vårt planetsystems
kraftförråd äro så oerhördt stora, att någon förminskning af dem ej
kunnat upptäckas inom bela tidrymden af mensklighetens
historia; om man också ej ens kan bilda sig en föreställning om
de tider, som måste förgå, innan märkbara förändringar af
systemets tillstånd inträdt, så hänvisa dock obevekliga mekaniska
lagar derpå, att dessa kraftförråd, hvilka endast kunna undergå
förminskning, ej förökning, engång måste vara uttömda. Skola
vi väl förskräckas deröfver? Menniskorna bruka till måttstock
på verldsalltets storhet och vishet taga längden af den tillvaro
och beloppet af den fördel, som det tillförsäkrar deras eget
slägte; men redan jordklotets förgångna historia visar, hvilken
oändligt ringa del af hela dess utvecklingstid detta slägtes
tillvaro upptager. Ett vendiskt lerkärl, ett romerskt svärd, som
vi uppgräfva ur marken, väcker hos oss föreställningen om en
grå forntid; med tyst häpnad betrakta vi de lemningar från
Egyptens och Assyriens välden, som Europas museer visa oss
— och likväl måste vårt slägte uppenbarligen hafva existerat
många årtusenden, innan Pyramiderna och Ninive byggdes. Vi
*) Wechselwirkuiig der Naturkräfte.
Tyndall, Värmet.
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
