'275 genom luften och vederqvicka den förtorkade märken, frambringa källor, bäckar och floder. Genom dem frambringas ock alla rubbningar af det kemiska jemnvigtstillståndet; under en oändlig följd af föreningar och sönderdelningar bilda naturens element nya produkter och gifva sålunda upphof till ett annat slag af materiens rörelse. Äfven den långsamma förstöringen af de fasta föremålen på jordens yta, hvari den geologiska förvandlingen ytterst består, beror nästan hel och hållen dels af regnets och blåstens gnagande tand, samt värmets och köldens vexlingar, dels af liafsvågornas, af vinden förorsakade, upprepade slag mot stranden. Tidvattnet — också till en del förorsakadt af solen — utöfvar härvidlag ett jemförelsevis ringa inflytande. Hafs-strömmarnes, hvilka ock härröra från hufvudsakligen samma orsak, verkan röjer sig mindre i sjelfva sönderfrätandet af de fasta föremålen på jordytan, än i slammets bortförande och fördelande; och när vi betänka, hvilka oerhörda massor sålunda flyttas, huru trycket ökas öfver vidsträckta nejder af oceanens botten och minskas öfver motsvarande sträckor af fastlandet — då hafva vi i sanning ej svårt att fatta, huru den underjordiska eldens elastiska kraft, här tillbakaträngd, der relativt frigjord, måste bryta sig fram på de punkter, der det yttre motståndet ej är tillräckligt; ej svårt att fatta, det äfven den vulkaniska verksamheten på jorden bestämmes till sitt framträdande af den allmänna lagen för solens inflytande". Detta förträffliga ställe behöfver blott omskrifvas på den nyare forskningens språk för att blifva en framställning af lagen om energiens oföränderlighet, tillämpad på både den organiska och den oorganiska naturen. Nyare upptäckter hafva visat, att både luftens och vattnets strömningar hafva sina bestämda termiska värden, och att till deras frambringande ett visst belopp af solens värme åtgår; under det de ännu existera i form af vindar och strömmar, är detta värme förvandladt till mekanisk rörelse, men såsnart denna upphäfves, framträder det åter i sin ursprungliga form. En flod, hvars nivå sänker sig 1,426 fot, frambringar ett värmebelopp, tillräckligt att höja dess vattenmassas temperatur en grad; detta belopp har ursprungligen lemnats af solen, samt användts till upplyftandet af samma vatten från hafvet till skyarne. Sålänge floden ännu hvilar uppe på bergen, vare sig under form af gletscher eller som en stilla sjö, är detta värme ej märkbart, det har gestalt af potentiel energi, men i det ögonblick, då den begynner sin vandring nedåt och dervid möter flodbäddens motstånd, börjar energien återtaga sin ursprungliga form. Med tankens blick kunna vi följa den på dess väg från solen under form af ether- 19*