Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
293
En vanlig ljusstråle blir polariserad dels vid återkastning
(reflexion), dels vid brytning (refraktion). Tänkom oss, att
strålen i sned rigtning träffar en speglande yta *); det
återkastade ljuset blir då alltid mer eller mindre polariseradt, d. v. s.
en viss vibrationsrigtning blir alltid mer eller mindre
förherrskande inom etherpartiklarne, men för en viss anfallsvinkel, den
s. k. polarisationsvinkeln, blir denna polarisation fullständig.
Denna vinkel är olika för olika reflekterande ämnen; den är
för vatten 52^°, för glas 57lQ, för diamant 68°, och dess
storlek står i sjelfva verket i nära samband med ämnets
brytnings-förmåga. Ar detta nemligen, såsom fallet är med de
nyssnämnda, genomskinligt, så intränger en del af den anfallande
strålens ljus deri såsom brutet, under det en annan del
återkastas, och en, af Brewster funnen, enkel lag säger, att
polarisationsvinkeln är just den anfallsvinkel, för hvilken den brutna
och den återkastade strålen bilda rät vinkel med hvarandra.
Ett annat medel att polarisera en ljusstråle består i att
låta den genomgå vissa genomskinliga kristaller. Äfven dessa
förete ju ett slags tvàsidighet; sjelfva deras partiklars
anordning medgifver vibration endast i vissa bestämda rigtningar.
En turmalinkristall t. ex. lägger hinder i vägen för alla
vinkelrätt mot dess axel försiggående etherdallringar, under det
den lemnar fri passage åt alla med samma axel parallela; och
följden häraf blir naturligtvis, att en ljusstråle, som genomgått
en dylik kristall, är polariserad vid utträdet ur densamma.
Något olika är förhållandet med den genomskinliga
Islandsspa-ten; den är dubbelbrytande, d. v. s. den genomgående strålen
uppdelas i tvenne, hvilka båda äro polariserade, men på det sätt
att den enas vibrationsplan är vinkelrätt mot den andras.
Genom att skära kristallen på ett särskildt sätt kan man
emedlertid göra sig af med den ena af dessa båda strålar,
hvilken reflekteras bort, och det sålunda erhållna instrumentet
benämnes efter sin upptäckare ett Nicols prisma. En vanlig
ljusstråle, som genomgår ett dylikt, blir alltså polariserad; dess
ethervibrationer inskränkas till ett enda plan, hvilket vi för
kortliets skull vilja kalla prismats "principalplan". Antagom,
att strålen är polariserad redan fore sitt inträde i prismat; är
då dess vibrationsplan detsamma som instrumentets
principal-plan, genomsläppes den naturligtvis fullständigt och utan något
hinder; äro deremot de båda planen vinkelräta mot hvarandra,
*) Polarisationen upptäcktes af Malus år 1808, som det berättas,
i en ljusstråle, reflekterad från en fönsterruta i Palais de Luxembourg
i Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
