Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
torsten fogëlqvisï
blick då han lämnade den heliga kyrkan, starkare
än någonsin ålade sig plikten att i sanningens
tjänst försaka världen, uppmanar på gamla dagar
från själva universitetskatedern ungdomen att roa
sig och beklagar, att han själv under sitt korta
liv icke offrat tillräckligt åt nöjet. »Roa er men
arbeta också», lydde det glada budskapet. Detta
också utlöste en våg av harm. Vilken dekadens!
I den förtjusande minnesskriften över sin syster
Henriette, fylgian på sanningens och pliktens väg,
skrev Renan upprörd och hänförd över hennes
offeröde: »Jag har aldrig tvivlat på realiteten av
en moralisk världsordning, men jag inser nu klart,
att det skulle vara döden för ali logik i detta
världs-system, om sådana liv bara vore bedrägeri och
illusion». Jämför detta med vad han under sin senare
period skriver om kyskheten : »Senare insåg jag
fåfängligheten i denna dygd som i alla andra». Den
unge kommentatorn av Höga visan, »denna bok som
frivoliteten så lätt kan missförstå», hade deklarerat,
att han icke hörde till »dem, som betrakta kärleken
som den mest upphöjda principen för mänsklig
moralitet, och som inte vilja tro, att en människa
kan vara stor utan att lyda passionen». Den gamle
Renan har kommit på andra tankar. Han skriver
L’abes se de Jouarr e, där han låter två
dödsdömda revolutionsoffer, en markis och en nunna,
natten före exekutionsdagen mötas i ett famntag
av glömska och vällust, och han framkastar den
tanken, att om världens undergång skulle annon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
