Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TURGENEV OCH TIDéN
123
stark doft av ren mänsklig mylla. Den ligger många
breddgrader bortom naturalismen. Hur mycket
grymmare, skarpsyntare och nyktrare behandlar icke
Flaubert sin Madame Bovary än Turgenev sin
Rudin! Och dock äro dessa skapelser framsprungna
ur samma satiriskt antiromantiska synvinkel. Dock
saknar inte Turgenev realistisk skarpsynthet. Dock
hade även Flaubert en sida, som vette mot
romantiken. Men samspeltheten mellan dessa båda
kolleger är uteslutande att söka i deras gemensamma
smak för artistiskt raffinemang, deras gemensamma
odi profanum vulgus.
Liksom det förflugna påståendet om Turgenevs
anfaderskap till naturalismen måste återtagas, har
även dogmen om hans occidentalism undergått
tidens förvandling. Denne filantrop, som rasade
över sin mors sätt att behandla sina tjänare, denne
liberal, som ivrade för livegenskapens upphävande
och som fick smaka systemets onåd i den lindriga
formen av arrest på sitt eget jordagods, denne
emigrant, som ryggade för den ryska råheten och som
gentemot slavofilerna yrkade på det öppna fönstrets
kulturpolitik och orientering åt väster, är i grund
och botten ingen modern europé. Hans karaktär
saknar västerländsk stil och fasthet. Han faller gång
på gång själv tillbaka på det ryska nitchevo som
han fördömer. Han är helt enkelt ett skott på en
gammal stam, vars rötter hålla på att lossna. Det
är hans estetiska feinschmeckerei, hans behov av
luftombyte, som drar honom till västerlandet. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
