Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
torsten fogel qvist
väl där längtar han tillbaka till Spasskoje. Hans
litterära västerländska smak bestämmer sig alltid till
sist för — Pusjkin. Hans omdömen om Europa äro
osäkra och vacklande. Än attraheras han av
tyskarna, än av fransmännen. Först efter 1870 blir han
genom trycket av sin franska omgivning fransman
helt. Hans hållning bestämmes av konjunkturer och
yttre inflytelser. Hans politiska ståndpunkt är ingen
ståndpunkt, utan ett liberalt svärmeri, en dröm som
aldrig påfordrar handling. Och den är negativ:
icke det gamla Ryssland, icke nihilismen, icke den
slaviska renässansen, icke Rysslands uppgående i
Europa. Turgenev står med ett ben på vardera
sidan om gränsen, han är varken varm eller kall.
Hans hemlighet är, att han icke kan besluta sig,
att han håller sin egen disharmoni flytande. Det
finns ett odogmatiskt drag av ren mänsklighet i
denna karaktär. Turgenev ser olika synpunkters
berättigande och han vill svara ja och nej med
moderation. Men ytterst bottnar hos honom denna
mänsklighet i ett nationallyte — den ryska
viljelösheten och obeslutsamheten. Och det är intet
under, att han under trycket av dess förbannelse
blivit dess främste psykolog och diagnostiken
Det Ryssland, Turgenev skildrade, upphörde, har
det sagts, redan 1862. I varje fall existerar det
inte nu. Den Litvinov, som presenteras för oss i
Rök, är av ett helt annat kynne än folkkommissarien
med samma namn. Vill man tränga riktigt djupt
in i den folkpsykologi, som resulterat i det révolu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
