Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andersen och strindberg 295
detalj en underordnad bisak för förståelsen av
frändskapen mellan de båda författarna. Men
jämför man Strindbergs egen novellistiska alstring
vid tiden för översättningen, kommer man till
högst intressanta resultat. En översättning är ju
alltid en inlevelse och en sådan inlevelse kan få
den största betydelse för ens eget konstnärliga
skapande. Strindberg koncipierade vid tillfället i
fråga sina Uppsalanoveller. Och Blanck skriver:
»Det har slagit mig, att han här och där i Från
Fjärdingen och Svartbäcken faller in i sagotonen.
Så till exempel i En snobb, berättelsen om den
flitige, elegante studenten, som till sina barbariska
kamraters förtret ägde en käpp med silver skålla,
vilken fick utstå så många öden». Och Blanck
citerar: »Den sparkades och pinades och kastades
i alla källartamburer, plåten blev bucklig,
fernissan skamfilades, men käppen höll, ty det
våren god käpp och det var hans
olycka». Detta lilla stilprov har ett så
omisskännligt släkttycke med Andersensk sagostil, att man
icke förvånar sig över Blancks tillägg, att
»Strindberg och Andersen är säkerligen ett rikt ämne».
Ett citat bevisar visserligen föga, allraminst om det
endast är ett. Och citat kunna även i stora
mängder vara bedrägliga, om icke särskild hänsyn tages
till själva andan i den helhet, varur citaten lösh
ryckts. Det skulle emellertid visa sig, att Blancks
en passant framkastade lösa uppslag var en
slagruta och att Strindberg hade större rätt än han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
