Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 10
1889
TYPOGRAFTIDNING
UTGIFVEN AF
TYPOGRAFERNES FÖRENING I HELSINGFORS
Prenumerationspris: I HeUhigfbre 3 mk för Jr.
I Landsorten 3: ßn „ ,,
Annonser emottaga» till 30 p:ni för petit rad ocb ing»
biide i svenska ocb finska upplagan.
Lösnummerpris: 30 p:ni.
Helsingfors den 25 juni
Ansvarig redaktör: A. Filtandet.
Prenumeration mottages i hufvudstaden af
ombudsmännen ä tryckerierna: prenumeranter och aunonsörer
i landsorten behagade vända sig till br E. Nordling,
Huvudstadsbladets tryckeri (Schauman»),
Fabiansgatan 6, Helsingfors.
Färgtryck med boktryckarsnällprässar.
At* Alexander Waldow.
(FortB.)
Färger till stoftning.
ßå samma sätt som bronsen låter äfven slammade pu-
derfärger använda sig för stoftning på ett
motsvarande kulört förtryck. Utseendet blir synnerligen
vackert om trycket göres på mörkt kulört papper, på
hvilket de vanliga rifna färgerna knappast blifva synliga.
Göres förtrycket med härtill nödvändig kännedom
och vana, blifva färgerna klara. Härtill användes
kri-tadt papper eller fullkomligt tort, starkt glättadt,
post-och skrifpapper.
Stoftfärgerna kunna för det mesta Icke användas
till sammanrifning med färnissa, utan låta endast pudra
sig fast vid det tryckta. Färgfabrikerna leverera äfven
dessa färger i alla nyanser.
Till stoftfärgernas användningssätt skola vi
framdeles komma.
Om varaktiga och ovaraktiga färger.
Såsom tidigare blifvit framhållet, är det vid
färgtryck af stor vikt att veta hvilka förändringar färgerna
äro utsatta för genom ljuset, luften och temperaturen
samt deras kemiska sammansättningar, på det man till
arbeten, der dessa skola hålla länge, endast må använda
sådana som äro tillförlitliga hvad varaktigheten beträffar.
De ovaraktiga färgerna ha vi redan i det föregående
betecknat med *.
Men äfven många af de gamla omtykta färgerna
ur mineral- och växtriket äro icke helt och hållet
tillförlitliga. Intressant i detta afseende är den berättelse,
hvilken ett af engelska regeringen tillsatt utskott för
pröfning af de i museer och å andra ställen utstälda
akvarellers färgers ljusäkthet, afgaf. Af denna
berättelse kan man äfven med rätta bedöma tryckfärgernas
ljusäkthet.
I berättelsen säges: „Som grund för försöken
tjänade med alla bekanta vattenfärger och färgblandningar
öfvermålade pappersremsor; dessa blefvo ungefär 10,800
timmar utsatta för ljuset, hvilket utgör 480 år vanligt
museum-ljus. Resultatet var i korthet följande: De å
remsorna använda färgerna ur växtriket, såsom karmin,
gummigutta m. fl., förändrade sig betydligt, undantaget
dock berlinerblått. Mineralfärgerna, såsom ockra,
kromgult, terra di sienna och berlinerblått visade däremot
ingen förändring. Af 34 blandningar blefvo endast 3
oförändrade; sex sådana, hvilka innehöllo berlinerblått,
återfingo, sedan man låtit dem vara sex veckor i
mörker, sin ursprungliga färgton mer eller mindre tillbaka.
Dock lida färgerna icke ensamt genom ljus utan äfven
af fukt. Försöken visade i detta afseende att många
färger från mineralriket, äfven berlinerblått, blifva
förstörda af fuktig luft. Däremot blefvo akvareller, hvilka
voro inneslutna i ett lufttätt, genom glas upplyst skåp,
oförändrade; samma var förhållandet med alla färger,
hvilka i ett lufttomt rum blefvo utsatta för ljusets
in-värkan. Till följd häraf anses i berättelsen som det
bästa, att muséernas akvareller förvarades i lufttoma rum.
Detta åter skulle naturligtvis i praktiken medföra så
stora svårigheter, att man knappast kan tänka därpå.
I boningsrum äro akvareller utsatta för ännu skadligare
inflytanden än i muséerna. Af intresse voro i detta
afseende försöken med pappersremsor, hvilka 21 månader
voro utsatta för ljuset i en vanlig våning. Härvid
visade sig att blandningar af indigo och indigorödt
isynnerhet ledo och öfriga färger bleknade mer eller mindre".
De engelska undersökningarna öfverensstämma för
öfrigt, hvad resultaten beträffa, tämligen med de, hvilka
inspektor Fritz å Wiener statstryckeriet föranstaltade
med de färger som begagnas vid färgtryck. Isynnerhet
varnar hr Fritz för begagnandet af anilinfärger i det
minsta till dess man funnit något sätt att fixera dem.
Förestående går äfven ihop med det, som
Alexander Waldow i sin „Ordbok för grafisk konst"
offentliggör. Däri säges:
„Vid kromografier (färgtryck), hvilka skola gälla
som konstvärk, eller eljest för längre tid bestämda goda
arbeten, är valet af färgerna i anseende till deras
varaktighet mot luft, ljus och fukt af högsta vigt. Tyvärr
äro just några af de briljantaste färgerna af snart
förgänglig karaktär. Färgtryckaren tager därför
konstmålaren till förebild vid sådana arbeten och undviker
alla icke ljusäkta färger. Så t. ex. blifver zinober
föredragen framför karmosin- och scharlakfärger. Vid
första ögonblicket tyckes icke samma effekt vara uppnådd,
men jämför man efter en tidrymd af ungefär sex
månader två föremål, af hvilka det ena blifvit trykt med
zinoberfärg, det andra med scharlak eller karmosinlack,
så skall man, om man håller dem mot ljuset, finna, att
den förra bibehållit sin glans, då den senare däremot
bleknat och nästan synes smutsig Såsom beständiga
färger anses: röd zinober, chinesiskt rödt, röd ockra,
venetianskt rödt, zinkhvitt, barythvitt, rå och bränd
umbra, bränd terra di sienna, engelskt brunt, gul ockra,
röd terra di sienna och kadmiumgult.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
