- Project Runeberg -  Typograftidning / 1889 /
38

(1889-1890)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

TYPOGRAFTIDNING

Na* 10

och visades omkring i deras stora värkstäder. Bland annat sevärdt
var där under arbete en rotat ionspräss tor engelska tidningen
Graphics räkning, som skulle komma att trycka 32 sidor folio på.
en gång, samt enligt uppgift, leverera 10,000 exemplar i timmen.
Därifrån fingo vi äfven inträdeskort till Le Petit Journals
tryk-keri. dit vi begåfvo oss påföljande morgon kl. 1, för att äfven vara
i tillfälle att Åse stereotyperàndet af formame för tidningen.
Dennas tryckeri är beläget i eget hus vid en af de stora boulevarderna
samt upplyses med elektriskt ljus. 1 tryckeriet finnas nio
rota-tionsprässar, hvilka drifvas med ånga och leverera i medeltal 450
exemplar i minuten per präss. Då vi voro där, voro sex af dem
i gång, så att tidningens upplaga, 900,000, kunde tryckas på mindre
än (5 timmar. En at sättarne vid tidningen, en polack, följde oss
omkring i sätteriet, hvilket iir mycket litet, med inalles fjorton
sättregaler. Hvarje sättare sätter i medeltal 2 spalter till hvarje
nummer, med en arbetsdag af omkring 12 timmar (Le Petit
Journal tryckes med petit och korpus stilar och har ungefär samma
format som tidningen Finland), och förtjänar enligt hans uppgift
omkring 20 francs per nummer. Kasterna voro betydligt mindre
än våra samt rätt duktigt sviblade; någon synnerlig ordning
och snygghet i sätteri lokalen tyktes för öfrigt icke häller vara
rådande. Från firman Marinoni’fingo vi äfven löfte om
inträdeskort till en par boktryckerier, men då de, af okänd anledning,
ute-blefvo, var jag icke i*tillfälle att fä se något boktryckeri i Paris.

Den 2 juli på morgouen anträdde jag återresan, hvilken gick
öfver Lütticli—Cöln—Hamburg till Lübeck. J Hamburg dröjde jag
en dag för att taga där pågående industriutställning i betraktande.
Denna var äfven ganska vidlyftig, med bland annat 3 st.
igåug-varande tryckprässar. Från Lübeck afreste jag via Kalmar till
Stockholm. 1 sistnämda stad uppsökte jag tryckeriagenturfirman
Gust. Carlsson C:os kontor, därifrån jag beredvilligt erhöll
inträdeskort till Nordstedt & Söners och Centraltryckeriet.
Sistnämda tryckeri, ett bland de största i norden, liar ett präktigt
läge midt emot den ståtliga Centralbangården. I stora sätterisalen,
med 11 fönster på hvardera långsidan, finnas bekvämt platser för
öfver 100 sättare. Dessutom finnes en mindre sal, inrymmande
ett välförsedt aksidenssätteri. 1 tryckeriet äro omkring 30 större
och mindre prässar i gång. Vidare är i samma hus inrymdt ett
litografiskt tryckeri med omkring 10 st. tryckprässar samt ett
storartadt bokbinderi, äfvensom i en byggnad inne på gården en
stereotypianstalt, alt hörande till samma firma. Nordstedt &* Söners
tryckeri, dit jag sedan begaf mig, ger icke Centralen efter i
storlek. Det liar två stora och ljusa sätterisalar. med platser för 70
sättare i hvardera, samt dessutom ett välordnat och på alt sätt
m3’cket praktiskt inredt aksidenssätteri. I tryckeriet linnas 20 st.
större och mindre prässar, till största delen från firman König &
Bauer. Där är äfven den praktiska anordning vidtagen, att alla
för prässarnes drifvande behöfliga remledningar äro anbragta
under maskinrummets golf, hvilket gör, att själfva tryckeriet är ljust
och luftigt samt prässbesättningen mindre utsatt för olycksfall.
Som piuikterare äro uteslutande fruntimmer anstälda. Här, likasom
äfven vid Centraltryckeriet, linnas inga kvinliga sättare. Huset,
i hvilket tryckeriet är inrymdt, har ett mycket vackert och friskt
läge på Riddarholmen, är försedt med värmeledning och ett
präktigt ventilationssystem, samt i öfrigt uppbygdt med iakttagande
af alla hygieniska fordringar. Med nöje antecknar iag äfven det
vänliga bemötande jag där rönte; en af faktorerna följde mig
nämligen omkring i tryckeriet, visande och förklarande. Från
Stockholm afreste jag den 11 juli och inträffade den 13 i Helsingfors.

Helsingfors i augusti 1889.

Emil Tötterman.

Prässåtal mot Typograftidning.

Med anledning af i senaste n:r af Typograftidning under
afdelningsrubriken „Svibelu ingångna notisen „Svibelaffär" hade hr
Th. Ringqvist till den 16 oktober uttagit stämning å ansvarige
redaktören för bladet för det detsamma enligt hans förmenande
å ett smädeligt sätt omnämde honom och sökte skada honom i
et yrke han drifver.

Typografernes förening i Helsingfors hade med anledning
af denna stämning möte söndagen den 13 okt. och pä
mötespro-grammet var uppstäld frågan:

„HvWcen åsikt har föreningen i (len sak, som föranledt
aksulens-tryckarcn Ringqvist att väcka prässåtal emot hr Finander?"

Frågan föranledde lifliga meningsyttringar, alla gående ut
på att föreningen bör vara solidarisk med lir i\ i denna sak. Ur
diskussionen införa vi här ett andragande af faktorn vid finska
Litteratursällskapets tryckeri, hr Rob. Ahlstedt, hvilket kan sägas
utgöra en sammanfattning af de olika uttalandena i frågan:

„Min enskilda åsikt om det Ringqvistska prässåtalet är att
han genom detsamma vill göra reklam för sin rörelse, ingenting
annat. I sin goda och berättigade äflan att „tillvärkau
allmänheten „billigt tryck- passar det bra i stycket att få denna billighet
utbasunad genom ett prässåtal. Skulle genom detta ännu en
åsyftad näpst fås till stånd, så vore hr R. nöid och reklamen
fullständig. Saken förtjänade nr denna synpunkt taget helt enkelt att
tigas ihjäl. Men den har äfven en annan sida, som ej kan
lämnas obeaktad, utan att medföra menliga följder för iiela yrket.

Hr R. erbjöd i sin nyligen publicerade annons i
Hufvudstadsbla-det förmanskapet i ett aksidenstryckeri åt en medelålders-yngling.
Då man nu vet att ifrågavarande tryckerier hufvudsakligast
arbeta med tillhjälp af barn och annat billigt folk och härtill ännu
antagas förmän af samma skrot och korn, så kan man lätt inse
hvilket depraverande inflytande ett dylikt tillvägagående skall
hafva på lärlingsväsendet. Om nu hr R. får begagna sig af
dylika minderåriga förmän, hvem vill då neka en annan från
enahanda rätt? Aksidenstryckerier skola sålunda hvart efter annat
uppstå, uti hvilka hvarken ägarene eller deras förmän hafva eller
behöfva hafva någon nämvärd yrkesutbildning. Se här det
beklagansvärda! Man talar om yrkesskicklighetens nedåtgående; kan
något annat blifva följden at’ en dylik regim? Vi hafva vår
präss-förordning af år 1867." Denna länder till rättesnöre såväl för
aksidenstryckerier som andra tryckofficiner. Där talas om
„föreståndare" "i dess 16 Skilnaden mellan „förman" och „föreståndare"
i vanlig bemärkelse torde icke vara så stor att lagstiftaren ville
neka gifva hvardera dessa ord samma betydelse, men om ock så
vore Inllet, kan det ingalunda förutsättas, att han tänkt sig
uppfinningsförmågan sträcka sig så långt, att yrkesidkarne för att få
sig billigt folk komme att begagna minderåriga personer och
outlärda ynglingar som förmän i sina resp. yrken. I nämda paragraf
står, att föreståndare bör ha de i samma förordnings 13 paragr.
föreskrifna åldersår och egenskaper. Uppslå vi denna så
föreskrifves här bl. a., att föreståndaren bör na uppnått 21 års ålder
och fritt förfoga öfver sig och sitt gods. Detta bör man ju kunna
fordra af en förman. Behöfva dessa fordringar ej ställas på en
förman, så föreligger här bristfälligheter i lagstiftningen, som
kunna hafva vidtgående fördärfliga följder. Emellertid kan man
i föreliggande sak för denna gång ej annat än beklaga, att
aksi-denstryckeriägare finnas, hvilka sätta så ringa värde på
yrkesutbildningen i sitt fack, att medelålders ynglingar anses lämpliga
till förmanskapet å deras tryckerier och hoppas att det väkta
prässmålet, såsom obefogadt, måtte förfalla".

Sedan diskussionen pågått en god stund, enades man om att
föreningen skulle antaga en sålydanile resolution:

„Med anledning af aksidenstryckeriiigaren Th. Ringqvists
annons i Hufvudstadsbladet för den 6 sept., däri han söker en
yngling — sättare eller tryckare, van att sköta en tramppräss och
tillika kunnig i merkantil aksidenssättnin^ — till förman å
aksidenstryckeri, får Typografernes förening i Helsingfors, som bl. a.
har sitt yrkes förkofran till mål, på det bestämdaste ogilla hans
sät.t att befatta sig med typografin. En yngling kan ej upprätthålla
ordning i tryckeriaffären, kan ej leda sig själf sä mycket mindre andra
ocli ännu mindre uppfostra elever till dugliga arbetare. En typograf
kan ej på samma gång vara både sättare och tryckare; i
någondera måste lian vara fuskare.

I öfrigt yrkar föreningen på att herr Ringqvist vid
besättandet af tryckeriförmansplats måtte foga sig etter hvad i
paragraferna 16 och 13 i prässlagen stadgas".

Målet var fore den 16 oktober. Klaganden företräddes af
ombud, handelsskoleläraren J. Neander, hvilken yrkade svarandens
fällande till ansvar lor smädelse med framhållande af att hr
Ringqvists officin icke vore aksidens- utan ett värkligt tryckeri,
äfvensom att i anledning af förenänida annons personer mellan 25 till 45
år, däribland en f. d. faktor, anmält sig till erhållande af platsen.

Svaranden, personligen tillstädes, afgaf följande skriftligen
affattade svaromål:

Till Rtulstufvurätten i Helsingfors!

Med anledning af den stämning herr Th. Ringqvist uttagit
mot. mig för ett i Typograftidning n:o 9 för den 25 september
detta år ingånget meddelande under rubrik „Svibelaffär", ber jag
få framhålla följande:

Rubriken „Svibel" begagnas i flere af våra fackblad i samma
mening som rubriken »Hvarjehanda" i dagprässen. Ordet „SvibelK
liar för öfrigt i vårt land liksom i de Skandinaviska länderna fått
den betydelse att det betecknar st il b landningar. Om man sålunda
spiller oriktiga bokstäfver i ett kastfack, säges det att facket är
„svibladt.u

Hvad nu åter hr Ringqvists påstående vidkommer att jag
med ifrågavarande notis velat smäda honom och skada honom i
hans yrke, bör icke förbises, att notisen ingår i en facktidning
afsedd att höja kårandan bland typograferne ocli utveckla
yrkesskickligheten hos desse. Då nu såsom af hr Ringqvists annons
framgår, hans afsikt är att, sätta en omvndig yngling, ty
annorlunda kan väl uttrycket »medelålders" icke fattas, till förman
fölet t tryckeri, så skulle jag såsom ansvarig utgifvare af
typograf-tidningen svikit min plikt, om jag icke påpekat och klandrat den
menliga invärkan på elevernas uppfostran, som måste blifva
föliden af att desse uppskolas under leduing af en person, som själf
har behof af en sådan. Att klandra och kritisera ett sådant sätt
att sköta en fackaffär, är icke att afsiktligen smäda, det borde
herr Ringqvist kunna fatta.

Att för öfrigt stor slapphet och ruttenhet i allmänhet råder
vid uppfostran at elever i handtvärkerierna, därom borde herr
Ringqvist icke häller vara okunnig.

Slutligen ber jag att få påpeka att af prässlagens 13:de och
16:de §§ förbjudes anställande af omyndiga personer såsom
föreståndare å tryckerier. Jämte det jngj bilägger protokollsutdrag
rörande typografernes förenings i tlelsiiigfors uttalande i denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:32:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/typotid/1889/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free