Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
N:r 11
Intressantast för oss torde dock vara slltterisalen i femte
våningen. Denna sal (med en golfyta af 2,000 kv. fot) upptar
såsom bokbinderiet också bela våningen. Vid inträdet lut
frapperas vi dock mera af den utomordentliga snygghet som här råder
än af dess stora dimensioner. Fönstren, hvaraf finnas 15, äro
placerade å båda långväggarne, så att alla delar af rummet få
tillräckligt dagsljus. Väggarne iiro har likasom i bokbinderiet
invändigt brädfodrade för att så mycket som möjligt motstå fuktighet.
Synnerligen egnadt att göra rummet ljust och trefligt är äfven den
omständigheten att väggarne ej äro målade utan endast larnissade.
Vid mörkrets inbrott upplvses rummet medels 38 elektriska
lampor. Kastregalerna Äro placerade i rad å ömse sidor om rummet
sålunda att två, å en del af rummet tre, regaler stå bredvid
hvarandra. hvadan här är plats för 35 40 sättare, hvaraf de flesta ha
två regaler till sitt förfogande. En synnerlig uppmärksamhet
förtjänar ännu en af firman Schelter iVr Giesecke i Leipzig levererad
med säkerhetspendel försedd hiss, hvilken går genom alla
våningar, och med hvilken således formarna från sätteriet lätt och
behändigt kunna transporteras till tryckeriet. Genom en dörr i
sätteriet komma vi i en sidobyggnad i samma gård, hvarest sätteriets
stilmagasin samt stereotypmfüelning äro placerade.
Sjätte eller vindsvåningen tjänar som lagerrum för
tryckeriets tryckpapper samt eu del af bokförlagets bokförråd.
Om vi nu, sedan vi besett hvarje afdelning lör sig, göra
samma färd nedflt medels hissen, samt när vi ännu omnämna att
ventilationen i alla rum är S3Tinerligen väl arrangerad, så ha vi
måhända gifvit våra läsare en’någorlunda tillfredsställande inblick
i detta i allo mönstergilla etablissement. Vi sluta därför vår
beskrifning med den önskan att äfven andra industriidkare, i
synnerhet boktryckeriägare, ville i detta hänseende befrämja sina
arbetares bästa och följande detta vackra exempel anskaffa sina
arbetare sundare och tidsenligare arbetslokaler. Detta vore en
välgärning mot arbetaren, hvilken mer än mycket annat skulle
tillförsäkra principalerna sina arbetares högaktning och kärlek, emedan
denna sak är så nära förenad med arbetarens välbefinnande.
k. ;
Till Redaktionen för Typograf tidning!
Endast rök!
Med anledning af att, typograferne å ett tryckeri härstädes
ej fä röka inom arbetslokalerna*), ber undertecknad få yttra sig
litet om rökandet.
Typografens arbete är som man vet tröttande och
tanke-ansträngande. Dä en sättare arbetar är deu högra armen i
ständig rörelse för upplockande af stilarne ocli den vänstra, hvars
hand omsluter vinkelhaken, alldeles stilla. Kroppens rörelser
äro därför sneda och under det högra sidans muskler altjämt
äro i rörelse, känner den vänstra en domnande trötthet.
Därtill kommer såsom synnerligen tröttande det ständiga
stillaståendet, Sättarens tankar äro frän morgon till kväll sysselsatta
med ofta svårlästa manuskript: lians tankegång måste följa
författarens och det händer ej sällan att han fàr fylla ord tiil eller
taga bort för att få meningar ihop. Det är alldeles vanligt att
sättare]|, da han -fastnar i kråkriset», ställer vinkelhaken ifrån
sig på kastkanten och under mer eller mindre -hjärtliga
välsignelser" öfver författaren, tager till sin vän tobakspipan för att
muntra upp sig litet. Kort sagdt: sättarens sysselsättning är
tröttande både till kropp och själ och fàr man därför ej undra
om lian, då ocli dä tänder sm pipa eller papyross. Om nu dessa
föl-ströende raster tagas bort, hvad vill man då gifva honom i
stället?
Som bekant är typografens enformiga arbete till stor del
orsak till den förströelse lian söker på restaurationerna. Gör
hans arbete ännu mera enformigt genom att vägra honom
rökandet, ocli ban skall än ortare besöka sädana fördärfstälieu, till
skada för både sig själf och principalen.
Hvad talet om eldfarligheten af rökandet angår, så torde
mycket större fara ligga i förbudet mot detsamma. De finnas
nämligen nog som i smyg röka i knutania.
Då jag nu såsom en följd af typografens enformiga
arbete kommit att omnämna dryckenskapslasten, vill jag framhålla
litt det är mera skäl at| med stränghet beifra denna än att.
förbjuda det oskyldiga njutande hvarom nu varit fråga. Fråga
vi rökaren om lian ogillar rökandet, svarar hau: nej; fråga vi
•) De slippa ej ens pl gärden för att röka, såvida dc ej
crliål-lit pormismoilsbiljett. Sättarena not.
drinkaren om han är bekymrad öfver sin last, svarar han: ja.
Låt därför typografen röka, men förbjud och bestraffa
dryckenskapen, och följderna skola blifva ekonomiska fördelar för
principalen ocli välstånd för tacksamma arbetare.
Pär Präntare.
m
På redaktionens bord:
Till oss liar sändts den festtidning österbottniska
stndent-afdebiingen utgaf till sin senaste årsfest. Bladet som är i stort
folio format oéli innehåller 2a sidor, iir till sin typografiska
utstyrsel lin. Såväl sättära snni tryckare ha här gjort sill biistn. Det
reim och jämna trycket alla nrk igenom anslår mycket. Arbetet
är utfördt ä Finskii litteratursällskapets tryckeri.
W
Typografernes förenings månadsmöte den 17 nov.
— Frtir/a om olyeksfallförsülering. Till först å
programmet var upptagen frfigan:
„Hmd Itör göras för att fä samtliga fryékeriarltctarr försäkrade
mot olycksfall’:’ De talrikt närvarande medlemmarne visade stort
intresse för saken och enhälligt uttalades att alla tryckeriarbetare
borde vara försäkrade. Då försäkring i klunga blefve det
billigaste, men detta endast kunde ske om arbetsgifvarne stälde sig i
spetsen för hvar sin personal, beslöts uppdraga åt föreningens
besty-relse att ingå till samtliga de tryckeriprincipaler, hvilka icke lia
sina arbetare försäkrade mot olycksfall, med anhållan att desse
ville ät aga sig besväret med försäkringen och uppbörden af
afgifterna för premieinbetalniugarna.
— Typograf tidning ocli Kirjapainolehti beslöto
föreningen utgifva äfven under nästa år.
— Nya föreningsmedlemmar. Till inträde i föreningen
anmäldes: frök:na Hulda Palmrjvist, Anna Schmidt och Irene
Sundström, anstälda vid boktryckeri, samt hrr K. Fogelholm, K. A.
Ha-lén, K. F. Halén ocli E. Mnstonen, anstälde vid stentryckeri.
— Till öfverläggningsämne vid nästa mdnadsmöte
uppstäldes frågan: „Kan föreningen göra något för att öka
medlemsantalet i Finska Typografernes understödsförening ?"
Donation till Finska Typografernes
understödsförening. Aflidna lärarinnan i franska språket vid
fruntimmersskolan i Helsingfors, fröken Helene Si melins har genom
testamentarisk disposition bl. a. förordnat, att af hennes efterlämnade
förmögenhet en summa af 4,000 mk i Helsingfors stads 5 procents
obligationer skall tillfalla Finska typografernes understödsförening.
— Finska Typografernes Understödsförening. Vid
Uest3’relsemötet den 18 d:s nnmältes IS nya medlemmar för
inträde i föreningen. Af dessa intogos 10, men de 8 öfriga
anmodades att anskaffa sig nya läkareintyg, emedan de inlämnade
betygen befunnos vara knapphändiga. — Bestyreisens ordförande,
löjtnant v. Freuckell, anmälte, att ban af utredningsmannen i
aflidna fröken Helene Simelii dödsbo uppburit af henne till
föreningen testamenterade obligationer, till belopp af 4,000 mk, jämte
kuponger frän den 1 Maj 1890, hvilken summa skall biUiggas
grundfonden.
— Typografernes gymnastikförening, hvars öfningar
fortgått sedan den 15 oktober under ledning af br O. Ekman,
räknade i början öfver 40 medlemmar, men till följd af
gymnastiksalens (ryska gymnasiets) litenhet var det omöjligt för så många
gymnaster att på en gång gymnastisera, hvarför en stor del efter
någon tid drog sig tillbaka och bevistade ej mera öfningarna. Att
dela dem på två afdelningar och skilda kvällar, gick icke för sig, ty
lokalen är ej disponibel flere aftnar än de två typograferne lyckats
få. Att åter få lokal annorstädes i staden har visat sig omöjligt.
— Ledsamt iir, att i en så stor stad som Helsingfors icke finnes
en gymnastiksal för den arbetande klassen. Då fråga om
uppbyggande af frivilliga brandkårens nya hus uppstod, hoppades
mången att äfven en stor och dugande gymnastiksal skulle inrättas.
Dock — tillsvidare intet!
l$n folkkonsert gaf Typografernes förening i går i
.Brandkårshuset till förmån för sin byggnadsfond. Denna var besökt af
omkr. 1,000 personer. Om konserten skrifver märket K. i .N. Pr.:
„Största bifallet skördade föreningens sångkvartett, en
fyr-dubbel manskvartett, som under magister O. F. Palmros ledning
utförde nftgra vackra sänger, däribland Faltins „Karjalaisten marssi’’
och „Svarta gardet" eller Typografernes marsch, hvilken sjöngs
på melodin „0 låtom oss svärja ett fostbrödralag". Såsom bekant
iir texten till marschen diktad af Topelius, hvilken äfven
närvar vid konserten. 1 betraktande af den korta tid kvartetten öfvat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
