Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Germanernas forntid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GERMANIRNAS FORNTID
Quod Germanorum consuetudo hæc sit a
majoribus tradita, quicumque bellum inferant,
resistere neque deprecari... sese unis Suebis
concedere, quibus ne di quidem immortales pares
esse possint, reliquum quidem in terris esse
neminem quem non superare possint. 1
Cæsar.
venskar, norrmän och danskar stå till tyskarna i ett
när-S släktskapsförhållande än till något annat folk i
Europa. Om arten av detta uråldriga blodsband säger Oscar
Montelius i ”Vår forntid”:
”Våra ljusa, högresta, långskalliga förfäder hava bebott vårt
land alltifrån tiden kort efter istidens slut, således i ungefär
15.000 år. Långt efter det att de utbredde sig över
Skandinaviska norden blev deras stam världsberömd under germanernas
namn. Under tidens lopp hade nämligen Skandinaviens och
nordligaste Tysklands invånare blivit en folkgrupp för sig,
germanerna, liksom Englands och Frankrikes inbyggare bildade
en annan folkgrupp, kelternas, och i östligaste Europa en
tredje folkgrupp, slavernas, avskilt sig.”
Redan 2000 år f. Kr. hade de i det nuvarande norra Tysk-
1 Germanerna hade ärvt av sina förfäder den seden att möta en fiende
med vapen och icke med böner... Endast för sveverna gåvo de vika ty
med dessa kunde inte en gång de odödliga gudarna mäta sig; för övrigt
funnes ingen fiende på jorden, som de icke kunde övervinna.
De bello Gallico, Lib. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
