Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Germanernas forntid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Germanernas forntid 29
land boende germanerna ett väl utvecklat åkerbruk, men levde
också av jakt och fiske. Hos dem stod redan då den materiella
kulturen högt. Det tekniska utförandet av deras vapen och
verktyg var mycket förnämligt såsom framgår av talrika fynd.
Huruvida de i ett så tidigt stadium hade sånger, sagor och
sägner veta vi icke. I deras andliga liv och sociala organisation
vid tiden omkring Kristi födelse ha vi först genom romerska
forskare fått en inblick. Tack vare dessas meddelanden ligger
den historiska tidens gryning längre tillbaka än något annat
folks i Europa med undantag av den klassiska antikens stora
nationers, romares och grekers.
Redan tidigt uppfattades och skildrades germanerna såsom
ett enhetligt folk. Men var deras namn har sina språkliga
rötter är icke bekant. Posidonius av Apamea (125—40 f. Kr.),
Pompejus och Ciceros lärare, torde vara den förste som
omnämner Germani, och under detta namn skildras de också av
Tacitus och andra romerska författare. Det berömda verk
Tacitus skrev om det i norr boende folket, bär också titeln
Germania.
Omkring år 100 e. Kr. författade Tacitus sin bok. Men redan
150 år tidigare hade Julius Cæsar på sina fälttåg till Galliens
underkuvande trängt fram ända till Rhen och i sin skildring
”De bello Gallico” nedskrivit de första berättelserna om
germanerna. Och ändå tidigare, eller år 113 f. Kr., hade germanerna
själva dragit försorg om af det romerska världsväldet fått
stifta en ganska hårdhänt bekantskap med deras vapen och
deras kraft. Vid den tiden hade två germanska folkstammar på
mäktiga härfärder plötsligt trängt fram till gränserna av det
romerska imperiet, först i trakten av vår tids Kärnten och kort
därpå i nedre Rhöônedalen. Här hade år 105 f. Kr. två
romerska fältherrar mot germaner lidit ett förintande nederlag, så
mycket betänkligare och mera skräckinjagande som man icke
ens visste med vem man haft att göra. Länge rådde den tron att
motståndarna varit kelter eller skyter, men i själva verket
utgjordes de av cimbrernas och teutonernas germanska stam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
