Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verdun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Merdun 47
veckla sig efter önskan, utan slutat med ett sammanbrott.
Sårade och själsligt upprivna och förstörda angripare hade på
aftonen i stort antal strömmat tillbaka till fortet för att söka
skydd innanför dess murar.
Klockan 5 följande morgon väcktes fortets invånare av en
fruktansvärd explosion. De mäktiga murarna skakades i sina
grundvalar. Alla ljus slocknade. Ingen visste, ingen förstod vad
som hänt. Gas- och rökmoln vältra sig fram genom kasematter
och gångar. Är det en fullträff av någon nyuppfunnen
helvetesmaskin som slagit ned eller är det en mina under fortet som
sprungit? Eller var det en explosion som ägt rum inom fortets
egna murar? Ingen visste det och för de flesta olyckliga i Fort
Douaumont förblev anledningen till detta fruktansvärda drama
en hemlighet under de sista minuter de hade kvar innan de togo
avsked från livet.
Redan några ögonblick efter explosionen, då de livdömda
vaknat till sans ur sin första bedövning, irra i de mörka
kasematterna och gångarna spöklika gestalter utan mål, utan
besinning om varandra. De fly för de dunkla, kvävande gasmolnen
och på sin irrande flykt möta de från andra hållet
framrusande skugglika gestalter, ramsvarta av sot och rök. Många
tro att det är de svarta från Afrika, som trängt in i fortet,
och ropa med hesa, vrålande stämmor: ”De svarta komma l”
Och med förtvivlans mod kasta de sina handgranater mot dem.
Ett fruktansvärt handgemäng, en villervalla utan like utspinner
sig. Många lyckas nå utgången, dagsljuset och fria luften. De
voro för tillfället räddade — tills deras timme slog. Men
skuggestalterna, som mottogos med handgranater, hörde icke till
Frankrikes kolonialtrupper. De voro tyskar, kamrater till
handgranaternas slungare, de hade blivit ramsvarta av sot och rök
och mejades ned som mogen säd av sina egna!
De flesta stupade inom fortets murar i de ändlösa
stengångarna, i mörka kasematter och kalla, fuktiga källare. De
kvävdes, förgiftades av gaser eller brändes till döds. Många, i
synnerhet de sårade, trampades ihjäl av de flyende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
