Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skagerak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
We have fed our sea for a thousand years
and she calls us, still unfed,
Though there’s never a wave of all her waves
But marks our English dead —
There’s never a flood goes shoreward now
But lifts akeel we manned
There’s never an ebb goes seaward now
But drops our dead on the sand —
We have strawed our best to the weed’s unrest
To the shark and the sheering gull.
If blood be the price of admiralty,
Lord God, we ha’ paid in full!
Kipling.
(Vi ha gött vårt hav i tusende år
och än kallar det, skummande vitt,
fast icke en våg bland dess vågor går
som ej gungat en drunknad britt!
Och aldrig går floden upp mot en strand,
som ej lyfter en köl vi bemannat,
och aldrig går ebben ut från land,
som ej lämnar döda på sanden!
Vi ha strött våra bästa i sjögräsets natt
åt hajar och girande måsar.
Vill befälet ha blod — ha vi gäldat vår skatt
vid Gud liksom penningpåsar.)
nära två år hade huvudstyrkorna, slagskeppsförbanden, av
de båda mäktigaste motståndarnas, Englands och Tysklands,
högsjöflottor legat i det stora hela overksamma i sina
örlogshamnar.
Man behöver icke sväva i ovisshet om frågan för vem denna
avvaktandets strategi var skadligast. Säkerligen ledo tyskarna
i högre grad men därav än engelsmännen. Ty de senare behär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
