Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skagerak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 Tyskland och världsfreden
Vad tjänade det då till! Varför utgöts allt detta dyrbara
blod, det yppersta inom Västerlandets tre största kulturbärande
nationer! Varför offrades människoliv i hundratusental vid
Verdun och varför drunknade tiotusen matroser, sönderslitna
och sargade i Skagerak! Ingen vann därpå, de tre nationerna
förlorade, ja, hela mänskligheten led förluster, som ingen tid
kan ersätta. Och dock hade alla dessa offer icke varit förgäves
om de i världskriget segrande makterna lärt sig förstå, att ett
folk, som både vid Verdun och i Skagerak och på hundratals
andra slagfält lämnat prov på övermänsklig tapperhet,
stolthet och patriotism, aldrig skulle glömma att det i Versailles
behandlades som trälar, som parias utan delaktighet av ett
kulturfolks elementära rättigheter. Hade Versaillestraktaten
fått en förnuftig innebörd, så hade mänskligheten förskonats
från den fruktansvärda oro som nu skakar hela världen. De
ansvariga statsmän, som dikterade ”freden” och av vilka de
flesta vid gälla pipors gnäll och under svarta fanor äro på
väg till underjordens floder, kunna ju, om de kunna det, kasta
en blick tillbaka över jorden och begrunda det verk de
skapade i spegelsalen. Om förnuftet och försoningen i stället för
hatet styrt deras statskonst, hade människors barn förskonats
från denna tidens oro, från hotet om ett nära förestående
världskrig, från orättvisor mot folk och stater, från
villervalla i handel och ekonomi, misstänksamhet, misstro och hat
— och en feberaktig upprustning.
Vad tyska flottan angår så uppskattades dess kvalitativa
egenskaper till fullo av engelsmännen, vilket tydligt framgår
därav, att dessa, oaktat sitt gynnsamma utgångsläge och sin
övermakt blott försiktigt sökte efter anledning till ett nytt slag.
Detta yttras av storamiralen v. Tirpitz, som också säger om
sjöslagen i början av kriget: ”Sedan segern vid Coronel hos våra
landsmän över hela världen stärkt deras stolthet över att vara
tyskar, väckte undergången av de besättningar, vilka med greve
Spee och hans söner i spetsen, avböjde d. aktning
och vemod i alla bröst.”
Flera år efter krigets slut hade jag i Svar -tyska sällskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
