Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skagerak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skagerak 63
i Stockholm i en fullsatt sal förmånen att lyssna till den
mest vederhäftiga skildring av Skagerakslaget som överhuvud
var tänkbar, — amiral Scheer själv var talaren. Med stöd av
ljusbilder som visade de kämpande styrkornas växlande lägen
vid olika klockslag under denna den tyska flottans största dag,
talade han sakligt, enkelt, anspråkslöst som om det gällt en
manöver i fredstid, och just därför var hans föredrag i sin
dramatiska storhet gripande, oförgätligt. Han skildrade djärva
angrepp, lyckade manövrer och en genialisk taktik utan att
med ett ord nämna att det hela tiden var han själv som
flyttade pjäserna i detta det mest gigantiska schackparti som
någonsin gått av stapeln på ett av jordens hav.
Med någon fantasi trodde man sig höra de malakitgröna
nordsjövågorna koka och fräsa då glödande flak av
sönderskjutna fartygsskrov och projektiler av härdat stål slungades
i havet och man tyckte sig från tyska pansardäck se den
”brinnande allé” av de i brand satta engelska fartygen, vilkas lågor
stego högt mot himlen. Under tiden lyste strålkastarna och
spelade gnisttelegraferna och därför, säger amiral v. Tirpitz, är
det icke möjligt att engelska högsjöflottan, som icke var långt
borta, kunnat sväva i okunnighet om att våra skepp ännu voro
kvar på skådeplatsen för slaget.
Om Jellicoe, Beatty och de övriga engelska amiralerna
talade amiral Scheer med den aktning och respekt, som
dikteras av vetskapen att de genomgått samma skärseld under slaget
som han själv och hans folk och liksom tyskarna kämpat —
icke för livet utan för fosterlandet och segern. Sedan han till
sist givit amiralerna och de övriga officerare som stått under
hans kommando den heder som tillkom dem, fick hans stämma
en varmare klang då han talade om manskapet. ”Befälet fyllde
alla de krav som kunde ställas på dess förmåga och
stridsduglighet. Men slaget hade för oss aldrig blivit vad det blev om
icke varenda man på vartenda fartyg gjort sin plikt.”
Viceamiral Behncke, som var chef för tredje eskadern av
slagskepp, de största och modernaste, har berättat för mig att
inga ord kunna skildra den oerhörda spänning, i vilken mån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
