Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Versailles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 Tyskland och världsfreden
”Ni håller världens framtid i edra händer l” Dessa ord voro
blott allt för sanna! Ty aldrig någonsin hade en så oinskränkt
makt och ett så fruktansvärt ansvar blivit lagt i några statsmäns
händer som i denna stund mellan krig och fred, då den
utpinade mänskligheten efter alla tiders blodigaste kraftmätning,
längtade efter en verklig världsfred, och då en fullständig seger
över ett totalt slaget folk hade gjort segrarna till oinskränkta
herrar över avgörandet.
”Ni håller världens framtid i edra händer!” Dessa ord
riktades framför allt till Wilson, Lloyd George och Clemenceau,
ty utan överdrift kan sägas, att dessa tre voro världens
härskare och buro det största ansvaret för dess framtid. Av hela
mänskligheten hyllades och vördades ingen i högre grad än
Wilson, den nye Messias, som med säker och rättfärdig hand skulle
leda alla jordens folk in i en ny tidsålder av fred, välstånd och
försoning.
Presidenten Wilson talade och hela världen lyssnade. Han
fångade alla i sina fagra löftens förtrollning och dårar voro
de, vilka icke redan på avstånd sågo fridspalmerna vaja för
vinden. Efter Kristus har väl ingen enda man på jorden
åtnjutit ett så gränslöst förtroende som herr Wilson i den stund, då
han begick det ödesdigra misstaget att gå ombord på ett
fartyg, som förde honom till Europa och till den spegelsal, där
hans makt, efter den behandling han undergått i Clemenceaus
och Lloyd Georges skola, krympte ihop till blott ett eko av en
ropandes röst i öknen.
President Wilsons fjorton punkter borde ha varit
programmet för den blivande freden. Tyskarna hade icke utlämnat sig
på nåd och onåd. Tvärtom! I den åttafaldiga notväxlingen
pmellan den 4 oktober och den 5 november, som beseglades genom
vapenstilleståndet den 11 november, hade uttryckligen
överenskommits mellan båda de förhandlande parterna, att president
Wilsons punkter skulle läggas till grund för fredsvillkoren och
att själva freden skulle bli en förhandling och icke ett diktat.
”Inga annektioner, inga kontributioner och ett folkens för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
