Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Versailles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78 Tyskland och världsfreden
kratiens första och högsta rätt, nämligen rätten att försvara
sitt land på grundvalen av allmän värnplikt.
Och slutligen var man naiv nog att tro, att man kunde bilda
ett omfattande demokratiskt folkförbund, — utan tillträde för
de besegrade!
I nationalekonomi och lanthushållning hängåvo sig
segrarmakterna åt den lättfärdiga och farliga illusionen, att de för
en rad av årtionden framåt kunde tappa Tyskland på
tributbetalningar utan att själva röra ett finger för saken. Och dock
hade centralmakterna omedelbart efter vapenstilleståndets
trädande i kraft befordrat sina fångar hem till deras land igen,
under det att de tyska krigsfångarna delvis ännu i åratal
kvarhöllos av ententen. Åter tänker man på Shylock: ”I’ll plague
him; I’ll torture him; I am glad of it... I will have the heart
of him, if he forfeit; for, were he out of Venice, I can make
what merchandise I will.”
Kronan på detta verk av oklokhet, hat och hämnd satte man
ändå när man i artikel 231 avpressade Tyskland bekännelsen
av dess skuld till kriget och trodde att denna gemenhet för
evigt skulle få stå kvar såsom en vapensköld över Germanien,
ett outplånligt Kainsmärke på varenda tysk panna. Hur kunde
man vara så enfaldig att tro, att en framtvingad lögnaktig
bekännelse för alla tider skulle få fortleva oanfäktad som en dogm
och förbli utan följder för vederbörande själva och för den
västerländska folkgemenskapen i dess helhet? Man ville med
ett ord för alltid fastslå och föreviga förhållandet mellan
segrare och besegrade sådant det tett sig i segerns berusade
ögonblick, och därvid ryggade man icke tillbaka för skändligheten
att utan vidare bryta sitt ord. Man bör icke glömma dessa
episoder då man nu klandrar Hitler för att ha brutit
Versaillesdiktatet!
Då, i det ögonblick då underskriften under Versaillesdiktatet
framtvingades, tillfogades principen om tro och loven, som är
varje folkordnings grundval och stödjepelare, dödsstöten, från
vilken världen ännu den dag som är, icke hämtat sig. Och om
i våra dagar demokratiens sak genom auktoritetstankens fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
